Tid för att reflektera

Som de flesta som har läst denna blogg under hösten säkert har märkt har jag uppdaterat dåligt den senaste tiden. Inspirationen har försvunnit någonstans på vägen. Men jag känner ändå att det kan vara bra med ett sista inlägg. Om 4 dagar är jag, om allt går som det ska, hemma i Malmö.

Dessa månader i Bryssel har varit en berg- och dalbana. Ibland har det varit himmel, ibland helvete. Men en sak är säkert, jag skulle inte vilja ha dem ogjorda. Jag har fått några riktiga tankeställare. Första månaden var allt nytt och spännande. Det kändes stort att befinna sig i Europas maktcentrum, jag lät mig imponeras. Det kändes overkligt att träffa parlamentsledamöter, ambassadörer och andra människor med högt uppsatta jobb. Jag svalde allt utan att tänka kritiskt. Men allt efter tiden har gått har mina ögon öppnats och jag har börjat tänka. Det finns så mycket yta och falskhet i denna stan. Makt, pengar och karriär kan förändra människor. Även om avstånden till toppen inte är långt här så är det ändå en väldigt hierarkisk värld. Alla ska veta sin plats. Det har varit gånger när jag har velat spy på mig själv för att jag har tvingast vara ”övertrevlig”, det har inte känts äkta. Vad hände med vanlig äkta trevlighet? Vet inte hur jag ska förklara skillnaden men den finns där.

Mammas olycka i slutet av september har naturligtvis påverkat mig. Den fick mig att inse att livet kan ta slut imorgon och då vill jag inte sitta och vara olycklig idag. Jag måste ta vara på mitt liv och de människor som betyder något. Det har väckt många gamla känslor också, minnen från tiden när pappa var sjuk. Känslan av maktlöshet i situationen har nog varit den värsta. Det är inte kul att vara i ett annat land när någon man älskar är sjuk. Hade inte olyckan inte hänt är jag säker på att min tid i Bryssel skulle ha varit annorlunda. Jag kan känna mig bitter för att det skulle hände precis när jag var här nere och på mig själv för att jag har låtit det förstöra för mig.

För många av de människor som jag har träffat i Bryssel är karriären allt. Jag har kommit fram till att jag inte är en av dem. Visst jag vill tjäna en massa pengar och vara ekonomisk oberoende men inte till vilket pris som helst. Det finns mycket annat i livet som betyder något. Jag är glad att ha fått den insikten. När jag åkte ner här var det en av sakerna jag ville testa, om jag verkligen skulle trivas i en sådan miljö. Svaret blir nja, tveksamt.

En av de jobbigaste sakerna har varit att det aldrig har funnits en chans att andas. Jag har levt i en bubbla. Ibland har det känts som att sitta inspärras i en bur och inte kunna komma ut. Jag har blivit placerad här med människor som jag inte själv valt. Det har inte varit som att ha ett vanligt jobb där du kan gå hem och umgås med vem du vill. Här har utbudet vara begränsat och det enda vi har haft gemensamt har varit att vi råkat hamna som praktikanter samtidigt i Bryssel. Det betyder inte att vissa av de människorna som jag har träffat här har varit bra, tvärtom. Det finns många som jag idag ser som mina vänner och som jag hoppas att behålla kontakten med. Men jag tror att mycket skulle ha varit lättare om det hade funnits fler chanser att bryta arbetsvardagen.

När jag läser igenom vad jag har skrivet låter allt väldigt negativt men så har det inte varit. Jag har många fina minnen från Bryssel och skulle inte vilja byta bort mina erfarenheter. Nu ska jag åka hem till Sverige, hem till Malmö och försöka smälta allt jag har varit med om. Det är många intryck och känslor som behöver få landa. Jag har lärt mig mycket. Och jag har faktiskt verkligen haft det skitkul då och då! Efter att ha andats lite är det inte omöjligt att jag ger denna världen en ny chans men då hemma från Sverige, där finns större möjligheter att andras ibland. För jag tycker det är kul med politik och har jag en lite möjlighet att förändra vill jag ta den. Och jag har alltid sagt att det är i Sverige som jag är hemma.

Passar på att göra lite smygreklam för valet till Europaparlamentet den 7 juni 2009, gå och rösta. Det är viktigt!

Någon gång efter nyår bär det enligt min plan upp till Sthlm, vad som händer där vet jag inte. Men en sak är säker, jag ska våga chansa, följa mitt hjärta. Jag ska ha kul, leva. Livet är bara en gång och det är här och nu. Tar man inte risken att förlora har man aldrig chansen att vinna. Sen får vi se vart det leder mig…

Lagom?

Varför kan något aldrig vara lagom? Förra veckan hade jag absolut ingenting att göra, det var frustrerande. Nu helt plötsligt har jag fått en massa att göra den två sista veckorna. Jag känner mig nästan lite stressad. Motivationen är inte på topp så här nära slutet. Om två veckor från idag åker jag ju hem till Sverige! Känns lite konstigt att det snart är slut och att jag ska lämna denna fantasivärlden som kallas Bryssel. Tillbaka till verkligheten och det ska bli riktigt skönt!

Just nu håller jag på och försöker skriva en konferensrapport från en konferens som jag var på igår. Men det går inte bra, har fått skrivkramp . Känns som att allt jag skriver bli dåligt. Så kan det vara ibland men det är stressande.

Ikväll ska jag på julmingel på ett annat regionkontor. Det ryktas om att det ska ha riktigt bra mat där. Svensk julmat lagad av kockar som de flugit ner från Norrland. Igår var vi ute och åt tapas på kvällen. Det är kul när alla äter av varandras mat. Men min plan att vara nyttig och spara mig tills jag kommer hem till Sverige går inte så bra. December är ju en sån månad när mycket händer och de flesta aktiviterterna inkluderar någon form av mat.

Imorgon får jag besök av Linda och Julia. Det ska bli riktigt kul!

IKEA

Idag har jag varit på IKEA med chefen och handlat julmat till den adventslunch som vi ska ha på kontoret nästa vecka. Det är alltid trevligt att besöka IKEA, jag känner mig så svensk då. Det blev köttbullar till lunch där och vi lyckades t o m få kokt potatis till dem! Dock hade de inte så mycket julpyntning i varuhuset, det här med advent är tydligen inte samma grej här. Adventsljusstakar är ett nästintill okänt fenomen.

Det var svårt att vistas på svenskavdelningen. Så mycket gott att köpa. Jag har bestämt mig att hålla igen och spara mig för att kunna njuta extra när jag kommer hem men idag var det svårt. Så många lockelser, det krävdes stor självdisciplin för att stå emot. Jag handlade "bara" en falukorv och lite pepparkakor. Pepparkakorna har jag redan ätit upp så nu mår jag illa och det känns som magen ska spricka. Men jag har bara mig själv att skylla och jag tror nästan att det var värt det. Får promenera hem från jobbet idag.

Kyrkan

Idag har jag varit i kyrkan för första gången sedan, nä jag kommer faktiskt inte ihåg när jag var i kyrkan senaste. Var i alla fall i svenska kyrkan här i Bryssel på adventsgudstjänst. Egentligen var det trevligt men det är något med kyrkor som gör mig obekväm. De pratar om kärleksbudskapet till alla men samtidigt måste man vara inom en speciell mall för att passa in. Religion har skapat så mycket ondska och död i världen. Karl Marx sa att "religion är opium för folket", jag tänker inte ge mig på någon lång utläggning men det ligger något i det. Min filosofi får bli att alla får tro på vad de själva vill så länge de inte försöker tvinga på någon annan sin tro eller fördömer någon för deras syn på livet (så länge männskliga rättigheter respekteras). Då kanske världen blir en lite bättre plats. Idag tycker jag inte att det synsättet finns inom någon religion.

Nåja jag får försöka se det som att i utlandet är svenska kyrkan lika mycket en mötesplats för svenskar som en religiös plats. Och det var trevligt med lite adventsstämning med glögg, pepparkakor och lussekatter.

3 veckor kvar

Idag är det tre veckor kvar tills jag åker hem. Tre veckor som jag hoppas kommer att gå snabbt, mentalt är jag ju redan i Sverige. Fick mitt schema för jul igår och är väldigt nöjd. Jag kommer få jobba både jul- och nyårsafton, något som passar mig bra. Mycket kvällar på schemat vilket innebär att jag är fri på dagarna och dessutom får bra med OB. Har mitt första pass den 23 dec, det är nog bra, kan behöva att vara helt ledig fyra dagar när jag kommer hem. Längtar till tågen!

Det känns som att jag var varit dålig på att hålla kontakten med alla hemma i Sverige under min tid i Bryssel. Har lite dåligt samvete över det faktiskt. Om det är något som jag har kommit på är det ju att det är i Sverige som jag har mina riktiga vänner och där finns de som jag bryr mig om. Det måste bli bättring från min sida!

Uttråkad!

Okej, jag är uttråkad. Egentligen borde jag inte klaga, vara lite mer positiv, det finns många som har det bra mycket värre än mig men jag har tråkigt just nu. Absolut inget att göra på jobbet. Innan lunch frågade jag t o m om det fanns något att göra, de skulle fundera på det. Normalt är den frågan livsfarlig att ställa då de brukar ge mig en massa uppgifter att göra. Det är väl lite så att eftersom jag bara har drygt tre veckor kvar här börjar jag falla utanför allting. De andra arbetar mest med att planera inför 2009 och då kommer jag ju inte finnas kvar. Jag har läst alla nättidningar flera gånger, det händer inte tillräckligt mycket i världen för att de ska uppdateras i mitt tempo. Jag har besökt en massa fördrivatiden-sidor på nätet, nu börjar jag kunna de utantill. Fick ett tips om att börja läsa japanska tidningar, kanske skulle vara en idé för då måste jag lära mig japanska först och det lär ta lite tid.

Ikväll blir det iaf en liten sammankomst. Det är avskedsfest för A som lämnar Bryssel i helgen för att flytta till Paris. Ska bli skoj! Ja inte att A flyttar utan att ha fest så här en tisdag.

De små sakerna i livet

Det är de små sakerna i livet som gör det ibland. Igår när jag skulle laga middag stod jag och läste lite på pastapaketet medan jag väntade på att vattnet skulle börja koka så att jag kunde lägga i pastan. Det tog en stund innan jag reagerade på att jag läste på svenska! Varför säljer man i en belgisk mataffär pasta av de stora italienska märket, där det endast står på svenska och italienska? Jag tror inte att det ger belgarna någon hjälp men jag tyckte att det var trevligt.

Snö

Det har faktiskt snöat lite här idag. Inte så att det har lagt sig men man får glädja sig åt det lilla. Var nere på stan en sväng i dag och så hur mer och mer julskyltning börjar komma upp. Nästa helg är det första advent. Då ska jag äta pepparkakor och lyssna på julmusik. Kanske kommer jag även ha ett maraton med "Sunes jul", absolut en av de tre bästa julkalendrarna någonsin! Detta års kommer jag att kunna följa på SVTs hemsida, bra service. Fast ärligttalat var TVs julkalender bättre förr och det tror jag inte bara har att göra med att jag har blivit äldre och ändrat synsätt.

Det slår mig hur årstiderna har skiftat sen jag kom hit. Då var det fortfarande sommar och träden var gröna. Hösten kom och gick och nu är vintern här. Mycket har hänt och jag behöver komma hem för att sortera alla minnen och intryck härifrån. Komma hem och ta tillvara det och dem som verkligen betyder något för mig.

Matrecension

Då tänkte jag recensera maten igår:

Först fick vi en liten, liten svamp med lite, lite köttfärs med en liten bit ost och något blad av någon sort som aptitretare. Svampen och köttfärsen var god men åt i två små tuggor, inget att bli mätt på. Efter det fick vi bröd, mycket gott bröd. Vi fick nytt bröd hela kvällen och jag åt alldeles för mycket av det.

Till riktig förrätt fick vi getost och paprika inlindad i parmaskinka med fikon sidan om. Jag klarar verkligen inte paprika och gillar inte ost men lyckades tycka i mig några tuggor och se glad ut. Efter det bjöds det på smaksatt is för att rensa smaklökarna. Helt ok. Huvudrätten bestod av nåt som påminde om finare lasange. Vet inte riktigt vad som var i förutom kalvfärs, ibland är det bättre att inte veta. Jo jag vet att det var en massa spenat i för den försökte jag peta bort lite snyggt så gott det gick.

Efterrätten var bäst och den bestod inte av choklad! Istället var det en mycket god äpplekaka med vaniljglass.

Men jag blev mätt (övermätt tack vare allt bröd) och det är det viktigaste. Och det var trevligt att höra lite skvaller från universitet. Middag drog ut på tiden och var var inte hemma från närmare midnatt. Det är en konst att äta i över tre timmar. Kom på att jag faktiskt saknar Örebro Universitet lite.

I väntans tider...

Sitter och väntar på att klockan ska bli 20.00 för då ska jag bli bjuden på middag. Örebro universitet är här nere med en grupp och bjuder på finrestaurang. Egentligen förstår jag inte vitsen med finrestaurang. De gånger jag har varit på det här i Bryssel har jag inte tyckt att maten var speciellt god. Men det är kanske bara jag som inte har tillräckligt utvecklade smaklökar. Nu mår jag illa också. Kom hem lite efter 18.00 och var jättehungrig så jag åt en massa godis för att stilla det akuta behovet. Inte den bästa av idéer kanske. Men jag kan ju inte tacka nej till gratis mat från mitt gamla universitet. Det känns konstigt att skriva det, mitt gamla universitet...

Idag har jag varit på en av de bästa konferenserna hittills i Bryssel, den handlade om Kreativitet och Innovation. Det märktes på de som talade. De var konkreta och höll sig till ämnet. Dessutom hade de bra presentationer och lyckades engagera publiken. Mer sånt tack!

5 veckor kvar till jul...

*VARNING, julälskare bör inte läsa detta inlägg då det för dem nog kan upplevas som provocerande*

Det slog mig i helgen när jag låg hemma i sängen och tittade "Love Actually" att det bara är fem veckor kvar till julafton på onsdag. Det känns sjuk! Personligen skiter jag i julen, jag hade klarat mig bra utan den. Julen är helt enkelt inte för mig. En högtid när en massa pengar spenderas av människor som försöker tävla i vem som köper finast julklappar samtidigt som alla ska spela lyckliga familjen. Suck. Personligen håller jag tummar och tår att jag får jobba på julaftonskväll. Inte för att det är bra betalt, pengarna struntar jag i, hade kunna arbeta gratis den kvällen bara för att få slipper känna julafton. Det finns så många människor som bara mår dåligt av skiten.

Själv räknar jag ner till den 18 dec, då åker jag hem till Sverige. Det är 31 dagar kvar... Tiden kan inte gå snabbt nog.

Egentid

Ibland behöver man egentid. Idag behövde jag egentid. Jag behövde komma bort från Bryssel och den bubbla som jag lever i här. Få en chans att bara vara med mig själv och andas. Därför har jag varit i Antwerpen. 40 minuter med tåg från Bryssel och med en biljett som endast kostade 7 euro ToR var detta ett perfekt utflyktsmål. Jag har hört så mycket postivit om Antwerpen att det hade varit mycket synd om jag lämnat Belgien utan att ha besökt staden.

Jag blev inte besviken på Antwerpen. Stan är ungefär lika stor som Göteborg som jag har förstått det, vilket är lagom för att kunna greppa på en dag. Det var en skön stämning i stan, mer ungt och avslappnat än i Bryssel kändes det som. Jag var inte där för att shoppa men hade jag varit det så fanns det mycket olika affärer. Idag nöjde jag mig med att bara promenera runt och titta på stan. Vädret var inte det bästa, novembergrått bara men inget regn åtminstonde. Fast jag tycker att sånt väder kan vara mysigt och rogivande ibland. Idag var en sån dag, den grå himmeln och råa luften störde inte mig alls. Och det var väldigt skönt att bara vara själv en dag.

Ikväll är det tänkt att vi ska gå ut. Just nu känner jag mig så trött att det känns som en övermäktig uppgift att fixa till mig och ta mig till stan. Vi får se hur det går.

Helgdag

Idag är det helgdag i Belgien, de firar visst krigslutet på första världskriget, men jag jobbar ändå. Vi tilllämpar nämligen svenska helgdagar hos oss. Det känns lite surt en dag som denna. Det var nästan helt öde när jag gick till jobbet imorse, en skum känsla. Normalt brukar det vara människor överallt och ett stressigt morgontempo. Majoriteten av de jag såg verkade vara någon form av renhållningsarbetare, hela Bryssel verkade städas. Kanske smart att göra det när det inte är så mycket människor i rörelse.

Efter oväder igår och i natt med blåst och regn, så pass att regnet väckte mig i natt, skiner solen nu över Bryssel. Det ryktas om att det ska bli uppåt 15 grader idag. Är vi inte i mitten av november?

När du får oväntat besök

Idag fick vi oväntat besök på kontoret. Eller oväntat och oväntat, snarare så att ingen hade kommit ihåg att berätta för mig att vi skulle få besök. Vilket kanske inte var så bra med tanke på att jag är ensam på kontoret nu på förmiddagen. När jag kom till jobbet (för en gång skull ganska tidig en måndagmorgon) möttes jag av elva personer nere i lobbyn som skulle ha möte i vårt konferensrum. Jag blev ganska ställd och kände mig lite halvdum som stod där som ett fån och inte hade någon aning om det. Kändes inte så proffisigt. Fick ialla fall upp dem på kontoret och in dem i vårt konferensrum efter lite förvirring. Fixade kaffe till dem vilket tar lite tid i detta landet efter som allt vatten först måste filtreras innan det hälls i kaffekokaren. Annars lär kaffet inte smaka så gott säger de som vet. Dock fick det oväntade besöket inte Gevalia kaffe som reklamen annars säger att man ska bjuda på. Vilket för övrigt skulle passat extra bra med tanke på vilken region som vi representerar på kontoret.

Smurfmuseum

Idag har jag varit på smurfmuseum, det är inte alla som kan säga att de varit på det i sitt liv. Okej, det var inte bara ett museum för smurfarna utan alla belgiska tecknade serier. Att skapa serier måste verkligen vara belgarnas grej. Förutom smurfarna har figurer som Tintin, Lucky Luck och Asterix sina rötter i Belgien. Plus en hel massa andra serier som jag aldrig har hört talas om. Men så är jag inte speciellt inläst på området.

Mental förflyttning

Jag känner att jag mer och mer börjar flytta mig mentalt från Bryssel. Trodde att det skulle bli bättre efter jag varit hemma men jag försvinner mer och mer från Bryssel i mina tankar. Det är inte bra. Jag längtar efter att komma tillbaka till Sverige. Ser framemot att få jobba på Arriva i jul och sen flytta till Sthlm. Denna gången ska Sthlm bli verklighet, inget ska komma mellan som det har haft en tendens att göra hittills, haha.

Nu är jag inne på sista etappen av tiden Bryssel och jag börjar allt mer se saker som jag inte såg i början. Saker som jag inte är säker på att jag gillar. I början var att så nytt och stort men nu har jag börjat tänkta mer kritiskt kring vissa saker. Det spelas mycket falskspel här nere och det gäller att vara medveten om det och kunna se igenom det. För allt för många är karriär allt. Men även om jag inte alltid gillar det jag ser är jag otroligt glad att ha fått ta del av denna världen. Det har absolut gjort mig starkare. Jag har blivit säkrare på vad som verkligen spelar roll här i världen.

Men nu ska jag släppa tankarna för idag och koncentrera mig på festen som väntar ikväll!

Konsten att hålla ögonen öppna

Idag har jag varit på två olika konferenser. Den största delen av min energi gick åt att hålla mig vaken. Tidvis kunde jag knappt hålla ögonen öppna hur mycket jag än kämpande. Det gjorde fysiskt ont att inte få ge efter och sova. En hemsk känsla att kämpa på det sättet mot en naturlig instingt. Ett tag var jag så desperat att jag på allvar funderade att gå in på en toalett bara för att kunna få stänga ögonen några minuter. Ska jag vara ärlig så tror jag att jag somnade till några få sekunder, det har jag aldrig gjort förr. Mina anteckningar är på sina ställen nästan helt oläsbara, man ser att jag inte har haft riktigt kontroll över min hand när de skrevs.

Annars håller Bryssel på att förbereda sig för toppmöte imorgon. EUs ledare ska träffas och bland annat prata om finanskrisen. På väg hem såg jag hur kravallstaket med taggtråd sattes upp i kvarteren runt kommissionen, stora grupper av poliser och hur det förbereddes för att kunna stänga Schmans metrostation imorgon.

Tillbaka i Bryssel

Då sitter jag igen i min skunkiga lägenhet i Bryssel efter 4 dagar hemma i Malmö. Det känns lite tomt och ensamt just nu. Det har varit riktigt skönt och välbehövligt att vara hemma. Majoriteten av tiden kändes det jättebra, men sen var det naturligtvis stunder som var mindre kul. Kändes lite småjobbigt från och till att se mamma med gipsat ben. Men jag vet att hon klarar sig och det var skönt att se henne. Totalt sätt har jag känt mig mer harmonisk denna helgen än på ett bra tag. När jag var på Malmborgs och handlade i lördags fick jag bara en känsla av att här är jag hemma. Jag trivs i Bryssel men det är i Sverige som jag hör hemma. Sen är jag otroligt glad att jag fått chansen att komma till Bryssel och skulle aldrig vilja ha det ogjort.

Sex veckor kvar av min tid i Bryssel. De veckorna ska jag ägna åt att få ut så mycket jag kan och samtidigt passa på att njuta lite av allt också. Och att det är sex veckor kvar tills jag åker hem innebär att det bara är sex veckor lite drygt kvar till jul. Tiden går snabbt!

Sen kan jag tillägga att det känns jävligt bra att åtta år med Bush vid makten är över och att amerikanerna har tagit sitt förnuft till fånga och valt Obama till ny president (även om jag hellre hade sett Hillary på den posten men man kan inte få allt här i livet). Och det känns skönt att Sarah Palin inte är ett hjärtslag från att bli världens mäktigaste. Nu är det bara att hålla tummarna för att Obama lyckas göra något bra och att Palin inte får för sig att kandidera någon mer gång.

Hem till Sverige

Om 5 1/2 timmar lyfter mitt plan till Sverige. Åker tillbaka först på onsdag morgon. Det ska bli skönt att komma hem. Bara det inte blir förmycket "måsten" när jag är hemma. Behöver verkligen bara få ta det lugnt och ladda mina batterier. Jag vill inte komma hem och se all sjukdom och problem som finns. Det är inte vad jag behöver just nu. Är inte riktigt som det brukar vara att åka hem tyävrr. Mycket blandade känslor inom mig just nu, får försöka slå bort de negativa.

På måndag och tisdag har jag mitt livs första semesterdagar, det är vuxet. Jag har aldrig fått betalt för att vara fri förr.

Just nu har jag inget att göra. Någon hade missat att informera om att vi bara jobbar halvdag i dag och alltså slutade efter lunch. Jag hade alltså kunnat åka hem efter jobbet och hämtat min väska om jag vetat om det. Nu släpade jag med den imorse istället. Men men, jag ska väl inte klaga på att få sluta tidigare men lite retsamt kännas det att det är just idag när jag inte kan få ut något av det.

Strike!

Efter en lugn dag på jobbet (höstlov både i Sverige och Belgien) har kvällen ägnats åt bowling. Fast för att ladda batterierna innan gick vi först ut och åt thai-mat. Jag har ätit väldigt mycket thai-mat under min tid i Bryssel men så finns det väldigt många bra thairestauranger här som dessutom har rimliga priser. Det farliga är den fria tillgången till ris. Jag kan i princip äta hur mycket sånt ris som helst.

Bowlingen var kul. Med en bra blandning av tur och skicklighet gick det riktigt bra för mig. Tyvärr hade vi oturen att hamna på en bana som inte riktigt fungerade som den skulle. Poängen registrerades inte rätt och "skyddet" för käglorna gick inte upp som det skulle. Vi försökte klaga men det tog en bra stund innan de gjorde något åt det. Saker tar tid i Belgien. Sen skulle jag tro att personalen bara trodde att vi var dumma svenskar för varje gång de kom förbi fungerade allt som det skulle. Till slut kunde vi bara skratta åt eländet. Till den andra omgången fick vi i alla fall byta bana och då fungerade allt som det skulle. Nästa gång siktar vi på att spela laserdome istället. Det finns i samma hus som bowlingen och mina erfarenheter säger att det är riktigt, riktigt roligt.

Det gick bra

För er som suttit och undrat hela eftermiddagen hur det gick för mig med maten och en kurrande mage kan jag nu komma med lugnade besked, det gick bra. Jag tog lunch 12.15, då kunde jag inte koncentrera mig på något annat än att jag ville äta. Åt även ett äpple till efterrätt för extra energi. Konferensen var en bra konferens, dvs de hade en ordentlig paus i mitten (jag har varit med om att de kört non stop i 4 timmar) och de bjöd på bra fika. Blåbärsmuffins bland annat. I like. Jag behövde inte gå hungrig därfrån.

Idétorka

Jag har fått idétorka kring nya blogginlägg. Det går bara inte att komma på vad jag ska skriva om. Livet rullar på här i Bryssel, det händer grejer hela tiden men inget nytt. Längtar till att vi får våra nya datorer installerade här på kontoret, de vi har nu är värdelösa. Hänger sig hela tiden, det går inte att göra två saker samtidigt och jag får hela tiden upp varningar om att minnet är för lågt.

Just nu sitter jag och är hungrig. Men jag kan inte äta från tidigast 12.30, annars kommer jag bli för hungrig i eftermiddag. Jag ska nämligen sitta på en konferens och då är det inte bra om magen kurrar. Dagens I-landsproblem.

På fredag åker jag hem till Sverige över helgen. Det ska bli skönt med några dagars semester.

Melodifestivalen!

Biljetter till Melodifestivalen är bokade. X 2 faktiskt. Den 27 feb ska jag på genrepet i Malmö i den nya arenan. Detta hade jag planerat sen länge. Mamma får se till att ha blivit så pass bra i benet då så att hon kan följa med. Den 13 mars ska jag på finalgenrepet i Globen. Pratade med S igår som sa att hon och några andra skulle gå och helt plötsligt så skulle jag också det. Ska bli jätteskoj. Dessutom har jag ju aldrig varit i Globen.

Det känns otroligt skönt att ha något fast att se framemot i vår. Hur skönt kan jag nog inte riktigt beskriva. För i övrigt har jag faktiskt ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut efter nyår.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för att Carola inte blir programledare. Det skulle vara hemskt, jag kan inte ta ansvar för hur jag kommer att reagera om det händer.

Sen hade det ju varit trevligt om de slängde in nån bra joker i leken också. Startfältet känns väl lite sådär just nu.

Vita non est vivere sed valere vita...

... att leva är mer än att bara hålla sig vid liv...

Det ligger något i det...

Chef för en dag

Jag är ensam på kontoret idag, alltså måste det vara jag som är chef. Hittills gillar jag mig själv som chef. Det är otroligt skönt att vara själv på kontoret jag kan göra saker på mitt sätt. Jag tror att det skulle vara tråkigt att vara ensam hela tiden men en dag då och då är välbehövligt. En chans att komma ikapp. Och jag har faktiskt varit effektiv nu på förmiddagen. Kanske mycket för att ingen har kommit och lagt sig i och med en massa småuppgifter som behövts fixas.

För att jag inte totalt ska försvinna in i min egen världen kommer Matilda, Anna och Abtin hit för lunch. Det är trots allt trevligt med lite sällskap.

Halvtid

Om jag inte har räknat helt fel på dagar och veckor firar jag halvtid i Bryssel idag! Det känns konstigt. Tiden har gått snabbt med samtidigt känns det som att jag har varit här en evighet.

Wallströms kabinett

Igår var jag på kommissionen på Margot Wallströms kabinett. Kan redan från början säga, nej jag fick inte träffa Wallström her self, bara en assistent. Dock en assistent som är en fd praktikant på CS.

Det var en upplevelse att komma in på kommissionen. Mycket säkerhet. Som på det flesta ställen fick man gå igenom en säkerhetskontroll a la flygplats för att komma in. Väl inne gick det inte ens att åka hiss normalt. Det var slussar för att komma in till hissområdet och man kunde bara passera om man kom med personer med rätt kort. När man sen skulle välja var man ville åka fick man göra det inne i slussen och då kom det automatiskt upp vilken hiss man skulle åka i. Väl inne i hissen fanns det inga knappar alls att trycka på, helt utlämnad till sitt öde. Annars var kommissionen ganska så tråkig, mest en massa långa korridorer. Mitt bland korridorerna dök det plötsligt upp ett öppet område där de hade en kaffevagn uppställd. Det var lite skumt.

Med all denna säkerthet kan man fundera om det egentligen är så smart att ha en metrostation precis under kommissionen. Jag säker bara att om jag var terrorist så skulle jag nog kunna gjort ganska mycket skada därifrån... (undra om FRA känner av detta inlägg och anser mig som en säkerhetsrisk???)

Framtiden

Idag har jag funderat på min framtid. Vet inte om jag kom fram till något egentligen, kanske blev jag bara mer förvirrad. Jag vet att jag vill till Sthlm. Ett liv där kanske inte bli så bra som jag föreställer det i mitt huvud men jag måste testa. Jag har längtat till Sthlm allt för länge nu. Kan inte låta bli att fundera över hur mitt liv skulle sett ut idag om jag inte tagit mig samman och skickat in ansökan till Bryssel två timmar innan ansökningstiden gick ut. Hade ju redan bestämt mig för att det var Sthlm som var mitt nästa steg i livet. Någonstans trodde jag väl aldrig att jag skulle få platsen här.

Jag trivs med jobbet jag har nu. Det ger mig enorma möjligheter, jag lär mig saker och träffar intressanta människor. Men är jag lycklig på jobbet? Jag tror inte det. Tanken på att mitt liv ska se ut så de närmsta 40 åren skämmer mig. I sommras som tågvärd kom jag betydligt närmare till att vara lycklig på jobbet, kan nog säga att det fanns stunder då jag faktiskt var lycklig på jobbet. Som ett litet barn på julafton. Sen vet jag å andra sidan inte om jag skulle vilja gå som tågvärd hela livet. Tror tyvärr att efter några år skulle jag längta efter något annat något större. Något som jag på ett sätt har fått smaka på här i Bryssel. Mycket vill ha mer som man säger. Varför ska livet vara så komplicerat?

Nu letar jag iaf jobb. Det känns jobbigt att inte veta vad som händer till våren. Jag har min reservplan att plugga lite mer men på något sätt känns det som att det skulle vara ett steg tillbaka. Så om något vet något ledigt jobb för en statsvetare är det bara att kontakta mig (helst ska jobbet finnas i Sthlm). Är det något som jag får lära mig här i Bryssel så är det att utnyttja sina kontakter. Så se detta som en arbetsannons från min sida. Jag säljer mig själv.

Har precis kollat på två LA Ink avsnitt. Herregud vad jag blir sugen att tatuera mig igen när jag ser det programmet. Jag vill känna nålarna i min hud igen. Det är som de säger, tatueringar är beroende framkalland. Jag har en del tankar om vad det ska bli men de är inte riktigt färdigutvecklande än. Bäst att låta processen ta sin tid, tatueringen måste bli perfekt. Sen var det ganska så skönt att se LA Ink utan att ha mamma i rummet som ser mest besvärad ut. Jag har sett mycket på TV i mina dar men aldrig något program som fått mamma att reagera på det viset, förstår inte riktigt det. Hon har ställt frågor som "brukar du se det programmet?" och än värre "känner du andra som ser det programmet?". Jag är vuxen, jag ser på vad jag själv vill.

Lördagkväll hemma i sängen

Ibland kan det vara ganska så skönt att bara tillbringa en lördagkväll hemma i sängen. Har ätit lite godis (svenskt!) och chips (svenska lantchips!) samtidigt som jag har kollat på "Sex and the City"-filmen. Känns som att jag har sett lite för mycket sex and the city på senaste tiden, känner att min hjärna börjar bli förstörd. Håller som bäst på att komma fram till vad jag egentligen tycker om serien. Imorgon funderar jag på att ha ett LA. Ink maraton istället för att jämna ut lite, det kan behövas. Säsong två ligger i dator och bara väntar på att bli sedd.

Annars har dagen ägnats åt att storhandla för att fylla på mina matföråd. Nu har jag så att jag klarar mig en vecka framåt. Skönt att inte behöva tänkt på att handla när jag går hem från jobbet. Var även en sväng nere på stan, det var verkligen hysteriskt mycket folk där. Köpte en tröja och en skjorta att ha på jobbet. Kul med något nytt så att jag kan variera mig lite.

Hejdå 50 euro

Okej, jag är sur. Igår när jag skulle ta ut pengar i den vanliga bankomaten vid jobbet tryckte jag in att jag ville ta ut 50 euro. Bankomaten sa då att den hade slut på 50-lappar men föreslog att jag skulle ta ut 60 euro i 20-lappar istället. Visst tänkte jag och tryckte ok. Idag när jag kollar mitt konto ser jag att båda uttagen har registrerats men jag har bara fått ut pengar från det ena. 50 euro har alltså dragits från mitt konto bara sådär. Och det värsta av allt är att jag antagligen inte kommer att få tillbaka dem då jag inte har en chans i världen att bevisa något. Det känns otroligt surt. Jag har inte så bra med pengar att jag bara kan förlora 50 euro utan att det känns i eknonomin.

Dessutom är det irriterande att kronan förtillfället är så svag som den är mot euron. Jag får lön i kronor vilket gör att min lön bara blir mindre och mindre värd.

Slutet på en arbetsvecka

Har precis kommit hem från bio och hade turen att hinna med sista tunnelbanan. Det är något som jag tycker är ganska dåligt med Bryssel, nattrafiken. Sista tunnelbanan går lite efter midnatt, sen går det bara ett par enstaka nattbussar fram till tre. Efter det är det totalt uppehåll fram till sex på morgonen när morgontrafiken startar. Hur är det tänk att folk ska komma hem? Bryssel är ändå en storstad.

Har haft en ganska slapp dag på jobbet idag, var ensam en hel del. Skönt. Fast kanske inte så bra för min arbetsmoral. Gick hem vid halv fyra redan med chefens tillåtelse, hon skulle själv gå hem och tyckte inte att jag skulle behöva sitta kvar själv en fredag eftermiddag. Drog hem en snabbis och hann med en välbehövlig powernap innan jag åkte ner på stan för att möta upp några av de andra för after work. Middag intogs på ett bra thaiställe med god mat och bra priser. Kan rekommenderas om någon tänkte åka till Bryssel. Kvällen avslutades med bio. Filmen vi såg var inte bra. Tyvärr vet jag inte vad den heter på engelska så jag kan inte varna för att gå och se den. Men det var hyfsat billigt att gå på bio här vilket var en tröst. Problemet var bara att godiset som inhandlades på bion kostade nästan lika mycket som själva bion och var inte gott. Nu har jag prövat belgiskt godis, det ska jag inte göra om. I fortsättningen kommer jag hålla mig till svenskt godis, det är unikt.

Lördag och söndag planerar jag att ta det lugnt Behöver få sova ut, det fick jag ju inte chansen till verken förra helgen eller helgen innan det.

På parlamentet

Idag var jag inne på parlamentet för första gången. Jag har varit på väg dit ett par gånger innan men det har alltid kommit något ivägen men inte idag. Det höll dock på att göra det när vi skulle hitta rätt ingång. Det blev lite springande fram och tillbaka för att konstaterar att jag hade varit rätt från början. Anledningen att jag var på parlamentet var för att lyssna på en konferens om anti-trafficking. Kul att gå på något med ett intressant tema. Det är inte alltid jag kan säga att de konferenser som jag bevakar är speciellt kul. Och sen var det trevligt att vara på en konferens där publiken inte bara bestod av män i kostym.

Efter konferensen tänkte jag titta runt lite inne i parlamentet när jag väl hade ackreditering. Det var stort och då menar jag stort. Ändå hade jag förväntat mig att det skulle vara stort. Det är som ett samhälle i miniformat där inne, allt som du behöver finns där. Gick runt en stund men gav ganska snart upp. Det var nästan omöjligt att hitta där inne och skyltingen var obegriplig. Dåligt.

Ensam på kontoret

Just nu är jag helt ensam på kontoret, det är så skönt. Även om vi är ett litet kontor märks det stor skillnad. Det är tyst och lugnt. Ingen som kan komma in och ge mig saker att göra, det är det absolut bästa. Ibland är det svårt att få saker klart när det hela tiden kommer någon med nya uppgifter. Skönt med en paus även om jag mest känner för att sova just nu, skulle kunna somna sittande.

Faktum är att alla på kontoret inte kommer vara här samtidigt från den 6 november. Det är långt tills dess. Nästa onsdag kommer jag att vara själv hela dagen, längtar.

Bilder från Tyskland

Ok, nu kom bilderna i "felvänd" ordning men det får vara så. Först, hemma hos Karl Marx

Jag (uppenbarligen)

Moseldalen Deutche Ecke (där Rehn och Mosel möts)
Kölnerdomen

Hemma hos Karl Marx

Söndagen började med en relativ tidigt uppställning vid bilen för vidare resa i Moseldalen. Noterbart är att i ett sällskap på 4 tjejer och 4 killar var det de 4 tjejerna som var först på plats. Morgonen var mulen och dimmig men det gjorde inte något på ett sätt blev omgivningarna nästa ännu vackare och jag gillar sånt väder. Vi följde de slingrade vägarna längst Mosel för att sedan köra upp på en liten väg längst vinrankorna. De är inte helt fel att plocka sina egna vindruvor och äta dem direkt med vacker utsikt. Då längtade jag inte till kontoret och den dåliga Brysselluften. Jag fick försöka agera något av en expert för de andra då jag har varit i vindistrikt förr. Vet inte om jag sa rätt saker men allt handlar om att låta övertygad.

Framåt lunchtid begav vi oss mot Tysklands äldsta stad, tillika Karl Marxs födelsestad, Trier. Lagom till vi kom fram tittade solen fram och det var nog uppåt en 20 grader varmt. Lunch intogs i solen på torget i Trier varefter vi vandrade runt i gränderna. Ett besök på Karl Marx museumet i huset där Karl Marx föddes hade en given plats på dagordningen. Jag gillar normalt inte att gå på museum men detta var riktigt bra och intressant. Tyvärr började vi få tidsbrist och skulle möta upp de som inte varit med på museumet så vi kunde inte stanna så länge som vi hade velat.

Hemvägen gick genom Luxembourg där även middag intogs. När man är trött, det börjar bli mörkt, dimma ligger tjock på vägen och man bara vill hem, då känns inte Luxembourg som ett lilleputtland direkt. Men hem kom vi och ännu en bra resa kan läggas till handlingarna.

Deutchland über alles

Nyss hemkommen från Tyskland och då jag ändå inte kommer att kunna somna direkt kan jag göra ett försök att sammanfatta helgen.

Samling skedde 08.00 på Pluxen och denna gången hade vårt resegäng växt till 8 personer vilket gjorde att vi behövde en minibuss för att få plats. Det var en ganska dimmig morgon men det märktes att det skulle bli en fin dag. Vårt första mål på resan var Köln dit vi tog oss via Holland. Kan säga att det kändes ganska bra att komma in i Tyskland. Ordning och reda, ett språk som går att förstå m.m, jag kände mig hemma. Dessutom kände jag igen gränsen mellan Holland och Tyskland, där har jag någon gång när jag var yngre stått med ett ben i varje land och tyckt att det var jättekul. En annan sak som fick mig att känna mig hemma var det faktum att jag var den enda i bilen som visste hur toasystemet på tyska rastplatser fungerar. Man betalar för att komma in men sen får man ut en biljett som man sedan kan handla för i affären på rastplatsen. Kan vara bra att veta för alla som planerar att besöka Tyskland.

Köln mötte med soligt och varmt väder. I Köln har jag varit förr men kom inte ihåg så mycket. Kölnerdomen är stor med betoning på stor, den största (eller åtminstonden en av de största) kyrkorna i Europa. Tyvärr var den inte speciellt mysig inne i, helt för mycket turister. Men å andra sidan gjorde det inte mig nåt, jag gillar ändå inte kyrkor. Efter Köln styrde vi mot Koblenz och "Die Deutche Ecke" där de två floderna Rehn och Mosel möts. Där har jag också varit förr. Jag har ätit mitt livs godaste äpple där. Denna gången åt vi en inte så god tyskkaka. Från Koblenz följde vi Mosel in i Moseldalen som såg ut att brinna i höstens alla färger. Det var riktigt vackert, så där vackert så att man själv måste uppleva det. Vi stannade till på en lite gård för vinprovning i andan av området vi färdades i.

Klockan gick fort och vi konstaterade att det var tid för middag. Det var lättare sagt en gjort. Utan att bli osams hade det redan börjat märkas att det kan vara lite svårt ibland att resa åtta personer tillsammans där alla har starka viljor kring vad de vill göra. När sen de flesta ställena i byn där vi skulle äta dessutom var fulla blev det inte lättare. Men efter många om och men fick vi mat. Det finns ingenstans som i Tyskland där de gör så god schnitzel. Nu var det riktigt mörkt och vi skulle försöka hitta til byn där vi hade boka rum för övernattning. På småvägar i Moseldalen där kartan inte stämmer p g a vägarbete gjorde vi ändå ett bra jobb och körde bara lite fel och en liten omväg.

Stället vi bodde på var fräschare än vad jag hade räknat mig. Jag hade föreställt mig det värsta för att kunna bli positivt överraskad. Stället hade även "fest" denna kvällen vilket gjorde att hela byn var där. En riktig tysk fest där vi sänkte medelåldern ganska regält. Men det var en upplevelse att se fulla tyskar dansa linedance.

Nu har jag svårt att hålla mina ögon öppna och en lång arbetsvecka ligger framför mig. Fortsättning följer...

Trött!

Det borde vara olagligt att tvingas gå upp vid denna tiden på helgen. Min väckarklocka ringde en timme tidigare än vad den gör på vardagar, då är något fel. Fast samtidigt, vad gör man inte för att få tillbringa helgen i vindistrikten runt Moseldalen i Tyskland. Det kan nog bli alldeles, alldeles underbart...

Ett Brysselfenomen?

Jag har noterat ett beteende i Bryssels tunnelbana som nästan aldrig slår fel. Det är nämligen så att folk har en tendens att resa sig från sina platser väldigt tidigt innan det är dax för dem att stiga av. Helst redan när tåget lämnar stationen innan deras egen. Varför? Är de rädda att inte hinna av eller vaddå? Om jag inte har fel för mig så är den allmänna uppfattningen när man åker tunnelbana i Sthlm att man ska resa sig så sent som möjligt. Det är bara lantisar som reser sig tidigt. Eller har jag fel?

Fler kvinnor i EU-toppen?

Plankar mig själv rätt av och lägger in en nyhet som jag precis har skrivit här också.

Under EU:s 50 år har i princip endast män haft alla höga positioner, något som nätverket Females in Front vill ändra på. Enligt Lissabonfördraget ska EU arbeta för jämställdhet och enligt samma fördrag ska kommissionen bli tvingad att ta upp en fråga om minst en miljon av unionens medborgare kräver så. Bakom nätverket står bland annat kommissionären från Sverige Margot Wallström och de fyra största partigrupperna i parlamentet. Under det kommande året ska fyra ledande positioner inom EU tillsättas och nätverket har som mål att minst en av dessa platser ska gå till en kvinna. För att lyckas med detta har en webbkampanj och en namninsamling startats som hittills har fått 64 000 underskrifter. Det är dock en bit kvar till målet om en miljon underskrifter som behövs för att kommissionen ska tvingas att ta upp frågan.

Det är ganska sjuk om man tänker efter...

Läs mer och skriv på: http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&lang=gb

Små irriterande saker

Ibland kan man sitta och irritera sig på de små sakerna i livet. Just nu sitter jag och irriterar mig på Ted som håller på med något på datorn, vet inte riktigt vad. Men det låter. Först 3 klick med musen och sen tycker han ser två tangenter på datorn, så har han hållit på i säkert 15 min nu. Jag håller på att få spel. Redan innan var det en sån dag då jag känner mig trött och lite smågring, en sån dag är minsta sak går en på nerverna. Nu sitter jag bara och lyssnar på ljudet istället för attt kunna konsentrera mig på den texten som jag borde skriva.

Gratis mat

Av de de fyra måltider som jag har ätit de två senaste dagarna (om vi inte räknar med frukost) har jag blivit bjuden på tre stycken. Igår på lunchen bjöd kontoret på trerätters till lunch för att fira Teds födelsedag. Det är annat än de matlåderna som vanligtvis är min lunch.

Idag har det varit en så dag som bara finns i Bryssel. Fullt drag p g a Open Days, jag kom precis hem. Dagen började med ett möte på regionkommitén som jag gick lite tidigare från för att hinna tillbaka till kontoret för att få massage. Sen åkte vi taxi till det seminariet som CS var med att ordna. Där bjöds det på svensk buffé till lunch. Lyssnade på föredraget där en av föredragarna var en norrman med skum kvinnosyn och en som jobbade på kommissionen med skum syn på migration. Vår egen talare skötte sig däremot. När det var frågestund utmärkte sig en person mest nämligen Malmös starka man Ilmar Reepalu. När mötet var slut vid 17.00 tyckte inte chefen att det var lönt att åka tillbaka till jobbet utan vi åkte till en pub istället för att vänta in kvällens mingel som skulle börja 18.30. Mingelt var ingen höjdare, jag kände mig mest obekväm där. Och mingelmaten var inte ätbar. Chefen verkade inte heller tycka det var någon höjdare för hon tog beslutet att kontoret skulle bjuda på middag på restaurang istället. Inte mig emot, jag tackar inte nej till gratis mat på dyra restauranger. När vi är ute med kontoret går vi inte direkt på de ställena som jag själv skulle få för mig att välja. Innan vi lämnade mingelt fick jag dock möjligheten att hälsa på och byta några ord med Ilmar. Det lär t o m ha varit någon som sa till honom på seminariet innan på dagen att han skulle hälsa på mig för att jag var från Malmö, haha.

Jag vill inte ens tänka på vad de två luncherna och middagen skulle ha kostat om jag betalt för dem själv...

Sverige ToR

Jaha, skulle kanske försöka mig på att sammanfatta resan till Sverige och läget där hemma. Själva resan hem gick bra, allt flöt på som det skulle. Det kändes lite konstigt att komma till Sverige, det var ju inte såhär det skulle gå till. Åkte direkt till sjukhuset för att säga hej till mamma. Jag gillar inte sjukhus, speciellt inte lukten, men det kändes bra att se mamma även om hon gav mig en lång lista med saker som jag skulle fixa.

Det blev inte många minuter till vila under helgen. Det kändes som att jag var på väg hela tiden. Tror att jag lyckades sitta ner totalt 20 min hemma och se lite på en repris av Idol. På lördagen var jag först och handlade mat, både till mamma och lite för mig att ta med mig till Bryssel. Efter det var jag uppe och sa hej till morfar. Hem för att äta någon form av brunch innan jag åkte till sjukhuset. Det är inte kul att se sin mamma liggandes i en sjukhussäng. Mamma ville komma ut en runda så jag körde runt henne på sjukhusområdet i en rullstol. Läget med mamma var väl ok, hon har haft tur i oturen. Ena benet är helt gipsat och de har tagit ben från hennes höft till hennes knä. Lite blåmärken och några stygn i huvudet. Stygnen i huvudet hade hon glömt att berätta om, de upptäckte jag när jag gav henne en kram. Så mycket för att huvudet hade klarat sig helt. Jag borde inte skriva det för jag vet att mamma kommer läsa detta med hon såg äldre ut på sjukhuset. Skrämmande associationer om hur pappa åldrades över en natt när han fick stroke. Då var han ungefär lika gammal som mamma är nu. Allt talar för att mamma kommer att bli bra men en jobbig tid väntar framöver. Hon kommer att bli fången i lägenheten i ett par månader framöver. Tredje våningen utan hiss är ingen höjdare.

Efter sjukhuset åkte jag till stationen för att möta upp en kompis till mamma. De skulle gått och tittat på Cirkus Cirkör i Lund tillsammans men nu fick jag ta över mammas biljett. Det var helt fantastiskt bra. Jag brukar inte bli så imponerad av sånt med det blev jag nu. Och det har inget att göra med att min kusin har en av de stora rollerna i föreställningen. En annan bra sak med att åka till Lund var att jag fick åka Pågatåg och snacka lite skit med kollegorna där. Jag kände hur mycket jag saknar det jobbet. Även om jag trivs i Bryssel så är jag i min rätta miljö när jag är på tågen. Jag mår bra av det. Kom hem sent på kvällen.

Söndag och hemresa till Bryssel. En hemresa där det mesta som kunde gå fel också gick fel. Först var bussen till sjukhuset förtidig så den missade jag och tvingades ta taxi. När jag sen kom ner till centralen efter att ha sagt hej då till mamma var jag i god tid och tog ett tidigt tåg. Det tåget kom ca 10 meter innan det fick tvärstopp. Tekniska problem. Eftersom vi fortfarande var på plattformen tycket jag att de kunde öppna dörrarna och släppa ut oss för att vi skulle kunna ta tåget som skulle gå 20 minuter senare. Det gjorde de ej. Istället försökte de lösa problemet vilket inte lyckades. Tillslut blev vi utsläppta och fick ta ett tåg som gick 40 min efter det första. Väl på Kastrup var det första jag såg att mitt flyg till Bryssel var beräknat att bli ca 3 timmar sent, kul. Så nu kan jag Kastrup ganska bra. Lyckades hitta några avskilda viloförtöljer så jag kunde vila en stund. Fick 75 dkk till mat men med de priserna som var på Kastrup räcke det inte långt. Det som var positivt med förseningen var att ovädret hann försvinna bort. Dock var det oväder när jag landade i Bryssel vilket gjorde det väldigt skakigt. I Bryssel flöt allt på oroväckande bra. Jag fick mitt bagage och flygbussen stod på plats när jag kom ut. Det gjorde mig lite orolig och mycket riktigt, lite mer fel skulle det gå. Metron sista biten hem började krångla och vi blev sittande i en tunnel i ca 5 min varav 1 minut utan något ljus. Som tur var, var vi nära en station så vi kunde skymta ljuset från den, annars skulle jag nog fått panik.

Det var min helg det. Inte undra på att jag känt mig lite trött idag.

En positiv sak med resan var att det kändes bra att komma tillbaka till Bryssel, det kändes som att jag hade något att komma tillbaka till. Kunde t o m säga att jag skulle åka hem till Bryssel. Under de två dygnen jag var i Sverige hann jag både känna att "fan detta är ju var jag hör hemma" och "nä jag längtar tillbaka till Bryssel". Mycket blandade känslor som kom upp. Dessutom har hela händelsen med mamma växt upp många minnen från när pappa var sjuk. Jobbiga minnen...

Strejk!

Idag försöker belgarna visa sina franska rötter och har därför utlyst en generalstrejk. Det innebär att de flesta offentliga verksamheter inte är öppna idag. T ex går det ingen kollektivtrafik alls. Jag kan säga att det vara långa bilköer när jag gick till jobbet idag. Är glad att bo på promenadavstånd till jobbet. Alla stora mataffärer är också stängda, jag som verkligen hade behövt handla idag. Mataffärerna här stänger nämligen 19.30 och då jag är uppbokad både tis, ons och tors kväll så kommer jag inte kunna handla från på fredag. Det är inte bra.

Back in Brussels

Tillbaka i Bryssel efter en snabbvisit hemma i Sverige för att krama mamma i helgen. Just nu är jag så trött, det har varit två intensiva dygn minst sagt. Och en resa tillbaka till Bryssel där det mesta som kunde gå fel också gick fel. Är för trött för någon längre redovisning av helgen just nu, längtar bara efter att få sova men jag ska försöka att skriva lite i smyg på jobbet imorgon. Veckan som kommer, kommer att bli intensiv. Det är Open Days i Bryssel, kanske årets viktigaste vecka för regioner att marknadsföra sig med seminarier och mingel. Dessutom ska allt vanligt jobb skötas. Det är bäst att jag får några timmars sömn.

En dag på jobbet

De flesta dagarn på jobbet är roliga, idag var inte en av de dagarna. Blev skickade på en konferens av någon i hemmaregionen som tyckte att ämnet verkade så intressant och absolut ville att vi på CS skulle bevaka. Konferensen handlade om typ kooperativa företag inom den sociala sektorn, ärligttalat förstod jag aldrig riktigt. Det var så totalt ointressant i mina öron samtidigt som jag visste att jag var tvungen att hålla mig nåt sånär proffesionell. Konferensen hölls i en lokal som verkade vara hämtad direkt från gamla öst och luktade som det brukar lukta i gympasalar. Total kontrast mot den toppmoderna lokal på regionkommitén där jag var på konferens förra veckan men så är Bryssel, standarden är väldigt varierande. Tolkarna var inte nån höjdare eller och lite då och då blev det problem med frekvenserna så två språk låg på samma kanal. Sen har jag märkt att även om jag inte har något problem med att förstå engelska är det väldigt lätt att råka "stänga av" hörslen när det blir tråkigt, det är farligt. Det jag bidrog med på konferensen var att dra ner medelålder. De flesta andra deltagarna var män i medelåldern från de sydliga delarna i Europa. Jag stod ut ganska mycket om vi säger så. Orkade inte mingla under pauserna, kände inte att jag hade något att säga till nån annan. Som tur var hade jag varit smart nog att packa ner en bok, "Zlatan är Zlatan", om de italienska gubbarna såg vad jag läste måste det ha gett mig lite pluspoäng åt minstonde. Det var även en italienare som var värdar för konferensen vilket gjorde att allt vad tidsprogram gick åt skogen. Jaja, jag hade min bok att läsa innan det började 25 minuter försenat. Dagens roligaste var annars den svenska moderator som höll i förmiddagsdelen. Han såg till att vi kom ikapp tidschemat en hel del och fick dessutom in en kaffe paus, det är ordning på svenskar. När pausen var slut och han skulle försöka samla in allt folk sa han på svenska i micken "jag faktiskt att vi ska börja nu". Ingen förstod honom eller reagerade utan jag som började skratta för mig själv bak i mitt hören. Enligt deltagarlistan var jag också den enda svensken på plats.

Annars är det bästa av allt är att fortsättning följer halva dagen imorgon också.

Regnet öser ner

Ute öser regnet ner som det bara kan göra i Bryssel. Idag har det känts att hösten är här, en stor kontrast mot helgens sommarvärme. Kanske var det sommaren som tog sin sista suck då.

Imorgon ska jag på nån konferens som jag verkligen inte vill gå på. Får nervösa utslag bara av att läsa bakgrundsmaterialt. Jag kommer att somna.

Jag landar på Kastrup 20.25 på fredag kväll och åker tillbaka till Bryssel 13.25 på söndag. Mamma måste bli helt återställd, jag orkar inte med helvetet en gång till.

Fan, varför?

Fan, varför är ungefär vad som snurrar i mitt huvud just nu. Vet inte riktigt vad jag ska känna (mamma du kan sluta läsa här för jag vet inte om du kommer att gilla allt som jag kommer att skriva).

Mamma ligger på sjuhus. Hon råkade ut för en olycka när hon cyklade hem från jobbet natten mellan lördag och söndag. Nån jävla idiot öppnade bildörren rakt framför henne. Tur i oturen slog hon på något mirakulöst sätt inte huvudet utan "bara" benet. Ett sönderslagt knä och gips på hela benet som jag förstod det. Jag egentligen vet jag inte så mycket om läget. Jag var inte direkt mottaglig när jag pratade med mamma och jag tror inte att hon vet så mycket själv heller. Vill inte och kan inte tänka på hur illa det kunde ha gått. Fan... Förhoppningsvis får hon komma hem i slutet av veckan...förhoppningsvis

Sen är jag som jag är och börjar tänka på alla praktiska saker. Mamma kommer inte kunna stödja på benet på minst 3 månader och vem vet när hon kommer kunna börja jobba igen. Tänk alla komplikationer och men för livet som kan komma. Att vi bor på tredje våningen utan hiss gör inte saker mycket lättare. Hon har ingen som kan hjälpa henne och i nästa led är min morfar beroende av hjälp från mamma.

En av de värsta sakerna med hela historien är att mamma ringde till mig först idag. Påstod att hon inte ville förstöra min helg och jag kunde ändå inte göra något. Är hon en idiot som inte fattar att jag vill veta nåt sånt här, skit samma om min helg förstörs. Hon vet att jag är för 100% ärlighet, vi har haft den diskussionen många gånger, oberoende på hur ont sanningen kommer att göra. Jag är så besviken på henne att hon inte höll det när det verkligen gällde. Det är sånt som skadar förtroende även om hon kanske inbillar sig att det var för att skydda mig.

Nu fick mamma tag i mig först vid 16-tiden på jobbet (var på möte hela förmiddagen). Jag blev nog ganska chockad men som tur är var min chef jättebra och förstående. Cred till henne! Jag hade tänkt gå hem direkt efter jobbet idag med istället följde jag med Ted på nån grej med Folkpartiet och spenderade 2 timmar i ett rum och lyssnade på Jan Björklund och Cecilia Malmström. Skakade hand med Björklund inte mindre än två gånger. Efteråt följade Ted med mig till Pizza Hut för middag, kände inte direkt att laga nån själv. Till efterrätt blev det glass från McD och nu äter jag kex. Å helvete med min nyttiga vecka :(

Jag förespråkar inte våld, inte hämnd men om jag var den personen som öppnade bildörren så skulle jag inte vilja träffa mig just nu. Jag vill göra både det ena och det andra med den personen, den ska få känna att den lever. Ingen ska få skada min mamma ostraffad!

Det känns skit att det händer just när jag befinner mig i Bryssel. Jag har verkligen mitt livs chans här, inget ska få förstöra det. Om det är något som jag har förstått det under min tid här så är det att om jag spelar mina kort rätt har jag alla möjligheter till en spikrak karriär mot toppen. Det ska ingen få ta ifrån mig. Detta är min chans! Jag kan åka hem fre kväll - sön em för 267 euro, kan kanske vara bra. Tänker inte åka och missa jobbet. Denna veckan har jag mycket att göra och nästa vecka är det "Open Days", årets kanske viktigaste vecka i Byssel. Då tänker jag att vara med.

Lite bilder

Slår på stort och visar lite bilder från dagens promenad (se inlägget nedan) Först ut är Halleport:
Vy över Bryssel:

Ett av slotten i Bryssel:

En fontän (notera regnbågen som går igenom den)

Pluxen (Place du Luxenbourg) med parlamentet i bakgrunden. Ett populärt tillhåll för AfterWork.

Det får bli allt för denna gången. Är otroligt segt att ladda upp bilder. Nu ska jag se Svensson, Svensson från SVTs hemsida,

Jag börjar gilla Bryssel

Efter drygt en månad i Bryssel börjar jag känna mig mer och mer hemma. En vardag börjar infinna sig och det känns riktigt skönt. Många har uppfattningen att Bryssel är en tråkig stad, till de vill jag bara säga att ni har fel. Skrapar man lite på ytan har stan mycket att erbjuda.

Idag började jag dagen med att gå och köpa baugette och en croassiont till frukost, är man i ett fransktaligt land så är man. Sedan bar det av på en upptäcktsfärd i Bryssel. Tog metron en bit in mot centrum för att sen bara promenera runt. Lika fint väder som igår och det kändes riktigt bra att gå runt på egen hand utan en massa andra viljor att följa. Det enda jag egentligen saknar i Bryssel är en stor central park som t ex Hyde Park, Central Park eller Tier Garden, att promenera runt i en söndag för att komma från storstaden. I Bryssel finns det bara mindre parker utan möjlighet till några längre vandringar. När jag kom hem la och mig och sov en liten stund. Det finns inget skönare än en tupplur på eftermiddagen.

Imorgon väntar en ny arbetsvecka. Vi ska ha studiebesök av tre gymnasietjejer från en hemmakommun hela veckan vilket om vi har otur betyder att jag och Ted måste agera barnvakt åt dem. Den kontakt vi har haft med dem över telefon och mail bådar inte gott. Jag hoppas att jag har fel...

Jag vet faktiskt inte vad jag ska döpa detta inlägget till...

Att få vakna utan väckerklocka idag var underbart och det kändes ganska skönt att dessutom inte behöva gå till jobbet. Istället vaknade jag i lugn och ro. Sen gick jag för att lördagshandla på Lidl. De må vara en hel del billigare än andra mataffärer men deras utbud är uselt. Idag behövde jag t ex matlagningsgrädde, det hade de inte. Då är det nästan värt att gå till den lite dyrare affären som dessutom ligger närmare hem. Idag fick jag ju ändå gå dit och handla min matlagningsgädde. En sak som stör mig i Belgien är att de inte verkar ha några lättprodukter. De har bara fet mjölk, fet matlagningsgrädde och igår när vi skulle handla cream fraiche till våra tacos hade de bara riktigt fet modell (fast den var väldigt god). Hur ska man kunna leva hälsosamt med de förutsättningarna?

Efter handlingen åkte jag in till stan för att möta upp Nisse, Andrea, Kristofer och nån finsk tjej som bor på samma ställe som Kristofer. Den finska tjejen kunde inte svenska så vi fick prata engelska men det är bra övning för att få det att kännas mer naturligt. Vi promenderade runt i kvarteren runt Grand Place och tog en dyr glassfika på ett Häagen Daz- café. Samma fik som mamma och jag åt glass på påsken -05. Det har varit otroligt bra väder här idag. Strålande sol och varmt som en svensk sommardag. Inte helt fel att kunna gå runt i t-shirt när det bara är några dagar kvar tills oktober. På Grand Place hade de någon form av parad med krigsveteraner från andra världskriget. Det är något som jag har noterat här nere, krigen finns där hela tiden, det är närmare folk. Nästa alla känner någon som var med och minnesmonoment finns överallt. Det är facinerande att veta att de vi såg idag har stridit på fronten i WW2. Kanske kan det också göra att folk ser på EU annorlunda än vad vi gör hemma i Sverige. Här är EU som fredsprojekt mycket tydligare. I Sverige har vi haft turen att haft fred sen 1814.

Ikväll har jag ätit köttbullar, gräddsås och potatismos till middag. Eller snarare felixs pulvermos, IKEA-köttbullar som jag bara värmde i micron och pulversås. I Sverige skulle det nog känts lite sådär men i Belgien smakade det riktigt bra. Längtar man efter svensk mat så gör man. Nu ska jag ta datorn till sängen, krypa upp och se en film. Till det ska jag äta svenskt godis som mamma har skickat till mig :)

Äntligen fredag!

Äntligen är det fredags eftermiddag. Jag är själv kvar på kontoret och funderar på vad jag ska göra nu. Skulle kunna jobba lite till med har inte riktigt någon koncentration. Grejen är att jag ska möta upp några andra för tacos-kväll vid 19.00 tiden. Det känns inte lönt att åka hem, då kommer jag inte orka iväg igen. Kan kanske ta en promenad i det fina vädret?!
En fördel med att jobb är känsla av att det är fredag och att arbetsveckan är slut. Den känslan har jag saknat en heldel under tiden som student. Och att verkligen kunna vara ledig en hel helg utan att ha en massa plugg hängande över mig känns ganska så bra måste jag säga.

Annars kommer det bli en riktigt lugn helg denna helgen. Det behövs, tempot har varit hög den senaste tiden och jag behöver verkligen få sova ut och vara ifrån ensam lite.

För er som undrar gick samtalet med chefen bra. Jag fick en heldel tips som ställen som jag kan söka jobb på i framtiden. Det är inspirerade att höra hur bra det gått för de praktikanter som har varit här innan mig.

Äcklig rök

Igår hade vi lite (mycket) afterwork. Det är alltid trevligt, speciellt sen jag har kommit på att under happyhour mellan 18-19 får man två smirnoff ice för endast 4 euro. Det skulle inte ens räckt till en på korgen hemma. Men det är inte poängen med detta inlägg. Poängen är att skriva hur äckligt det är med ciggarettrök och hur mycket jag saknar rökförbudet på korgen. Det är inte kul att gå aw och stinka när jag kommer hem. Alla kläder, luktar, håret luktar och jag känner mig allmänt ofräch. Jag kände också att det var jobbigare att prata inne på korgen p g a all rök och när jag satt på metron hem kände jag hur det sved i mina ögon. Usch!

Nu ska jag ha samtal med chefen om hur jag tycker det går hittils och vad jag ska göra resten av hösten.

Trött

Jag är trött, så trött. Saknar det slappa studentlivet då kan kunde sova nästan hur mycket jag ville, det var tider det. Men jag visste redan på den tiden att jag var bortskämd. Detta är morgon 2 av 3 denna veckan som jag har varit tvungen att vara på jobb tidigare än normalt. Strax ska jag på en konferens som har något att göra med regionalutveckling, sånt älskar vi här på kontoret. Jag känner mig sådär lagom inspirerade och funderar mest på hur jag ska lyckas att hålla mig vaken. Det blir en kamp.
Ute är det grått och duggregn. Hösten har kommit även till Bryssel... Längtar efter min varma säng (helst den hemma i Sverige)

Konferens med tolk

Idag har jag varit på min första tolkade konferens. Det var intressant, speciellt att se en kvinna prata med lyssna på en mansröst. Det är blir liksom fel bara, borde finnas krav på att synka föredragshållaren med tolken för att undvika sån förvirring. Sen var inte tolken speciellt bra heller, han lät mest osäker och stakigt. Ska jag klaga lite mer var hörlurarna väldigt hårda och skavde mot öronen. Så det så.


På det positiva kontot har min hyresvärd äntligen fixat värmen hemma så nu slipper jag att frysa konstant.

Ytterligare en helg att summera

Jaha, då har det blivit tid att summera även denna helgen. Den har varit intensiv som de flesta helger här nere men också kul som de flesta helgerna här nere.

Helgen tjuvstartade reden med långlunch i fredags tillsammans med West, North och Easts praktikanter och efter det var väl arbetstempot inte jättehögt på kontoret. Vid fem-tiden gav vi upp för att möta upp de andra för lite afterwork. Till middag blev det pommes frites, bara pommes frites. Pommes frites är som jag redan konstaterat något av en nationalrätt här i Belgien och äts hela tiden till allt. Denna gången köpte vi dock våra pommes från, enligt en guidebok, det bästa stället i Bryssel. Jag kan dock inte se charmen i att bara äta pommes utan vill gärna ha nåt till. Efter afterwork var vi några stycken som drog ut till Atomium där det hölls en stor gratiskonsert, Stars of Europe, för att samla in pengar till UNICEF. Det var en mäktig scen precis vid atomium som för kvällen fick agera som gigantiska discobollar. Bland annat uppträdde Robyn.

På lördagen spenderade jag och Matilda några timmar nere på stan då vi kommit på att fastän vi har varit här i en månad hade vi inte gått på stan en enda gång. I veckorna arbetar vi och på helgerna har vi varit på utflykt. Det var trevligt men vi hörde skämmande mycket folk som pratade svenska. Efter det åkte jag hem för att hjälpa Ted att förbereda för kvällens förfest som skulle vara hemma hos oss. Själva förfesten har jag inte mycket att säga om, det var en traditionell förfest men stället som vi hamnade på sen kan jag yttra några ord om. För att vara diplomatisk kan jag säga att stället var intressant, annars kan jag säga att stället fick mig att må illa. Vi hade hört att några vi känner lite på parlamentet skulle dit och eftersom vi inte känner till så många andra ställen i Bryssel åkt vi också dit. Stället låg inne i ett hotell, det var ganska anonymt på utsidan, entren var dyr och jag hörde av dem som köpte öl att de betalade 6 euro för 25 cl, det är enormt mycket för att vara i Belgien. Människorna som var där, var om man säger så "highclass". Inte de vanliga brysselborna direkt. Lite som jag kan tänka mig stureplan. Killar i kostym som satt omgivna av lättklädda tjejer och drinkbord. Gubbar i 40-50 års ålder med för mycket pengar som ville titta på unga tjejer. Bland annat en som jag hörde jobbade som strip-manager och bjöd tjejer på drinkar, jag ville inte veta mer. Egentligen sakandes det bara knark för att alla mina fördomar om den typen av ställe skulle förverkligas. Jag kände mig inte hemma. Får se det som en erfarenhet.

Idag startade ganska segt, låg och slösurfade lite på nätet innan jag åkte ner på stan där det var bilfridag. Inga bilar fick köra i hela Bryssel, bara taxi och bussar. På gatorna cyklade folk, åkte inlines och skateboard. Häftigt att se! Sen var det tid att möta upp några av de andra för att åka till Abtin som fyllde år för lite födelsedagsmingel. Trevligt sådär en söndag em/kväll att bara umgås lite. Stället han bor på var riktigt häftigt. Utanför såg det inte ut att vara mycket för världen men inomhus! Lägenheten låg i en gammal industrilokal som blivit renoverad till trendiga lägenheter. Totalt stilrent och snyggt med en uteplats som extra plus. Lite sådär som man ser på film. Jag blev lite kär i lägenheten, så vill jag också bo! Verkligen min stil i jämförelse med lägenheten som jag bor i nu vilken inte alls är min stil.

Förövrigt hade jag gärna varit hemma i Malmö denna helgen och deltagit i ESF. Det är sånt som spelar roll, inte bara människor i kostym i Bryssel.

Små vita droppar med smak av himmeln

Igår var jag i den svenska affären som finns här i Bryssel för att köpa lite svensk mat. Priserna där är väldigt höga och utbudet är begränsat men på något sätt är det värt det. Ahlgrens bilar, köttbullar, bregott, knäckebröd, falukorv m.m och MJÖLK! Idag åt jag Felixs krögarpytt och mjölk till middag, det har nog aldrig smakat bättre. Speciellt mjölken. Det kostade 1,20 euro för en halvliter av Skånemejeriers mellanmjölk men det var värt varje cent. Smaken var gudomlig som jag har längtat! Jag njöt till fullo av varje klunk.

Nu ska jag sova. Gonatt :)

När man inte ser sig för...

Idag på lunch gick jag i godan ro på trottoaren samtidigt som jag skrev ett sms. Fortfarande skrivandes på samma sms började jag gå över gatan på ett övergångsställe (det var grönt ljus) när jag märker att jag nästan håller på att krocka en kvinna. Tittar upp lite snabbt utan att reagera nämnvärt. Då säger Ted till mig "du såg väl vem du precis höll på att gå in i?". Jag vänder mig om och kan då konstatera att kvinnan var ingen mindre än Margot Wallström. Det är sånt som kan hända på en lunch i Bryssel när man promenerar runt vid Kommissionen.

Jag har dessutom pratat med hennes assisten på telefon idag och bekräftat ett lunchmöte mellan henne och min chef.

Inlåst

När jag skulle gå till jobbet idag kunde jag inte låsa upp min dörr hemma. Den hade gått i baklås. Fick ringa Ted och be honom att försöka öppna dörren utifrån med det gick inte mycket bättre. Det var bara att inse att vi inte skulle lyckas öppna den själva utan vi fick ringa vår chef för att ha någon som pratade flytande franska att ringa en låssmed. Här måste jag faktiskt bli lite imponerade, från det att chefen ringde låssmeden till det att han var på plats tog det ca 25 minuter. För att vara i Belgien är det sensationellt snabbt. Låssmeden lyckades efter lite bändande på låset få upp dörren och släppa ut mig. Det kändes skönt, känslan av att vara inlåst är inte kul. Smått klaustrofobisk faktiskt. Det räcker gott och väl att jag bor grannen med ett fängelse, jag behöver inte också vara inlåst. Dock hade min frisläppning ett pris, nämligen 125 euro för den och ett nytt lås. Otroligt sura pengar att betala för något som jag inte kan hjälpa. Nu ska vi maila hyresvärden och berätta vad som har hänt. Bara att hoppas och hålla tummarna att hon står för kostanden och att jag får mina pengar tillbaka.

Mycket att göra...

Idag har det varit otroligt mycket att göra på jobbet. Kul men samtidigt stressigt. Blev klar med Brysselnytt och skickade ut det precis innan jag gick hem, en sak som jag kan stryka från min "att-göra"-lista. Imorgon måste jag skriva en text om hur vår region hjälper till att stödja företag, på engelska dessutom. Jag vill verkligen inte!

Annars börjar mitt nya liv idag. Jag ska jobba när jag är på jobbet och inte hålla på att nöjessurfa, jag ska börja leta jobb inför våren (någon som känner någon som har jobb åt en statsvetare i Sthlm efter jul?), jag ska börja äta nyttigare, speciellt efter att ha hört att den genomsnittliga praktikanten i Bryssel brukar gå upp ett par kilo, samt göra av med mindre pengar. Vet inte vad jag har spenderat mina pengar på sen jag kom ner men borta är de, farligt med Euro för allt känns billigare då.

Lille

Igår stod en utflykt till Lille i Frankrike på dagordningen. Det var orginalgänget + Andrea och Kristofer från norra Sverige

Vi samlades på Gare du Midi kl.09.00 bara för att få veta att vårt tåg var inställt p g a branden i tunnlen under engelska kanalen. Nästa tåg gick 1 1/2 timme senare så det blev en extra frukost på stationen. Jag hade verkligen sett framemot att åka TVG-snabbtåg men det var en besvikelse. Jag hade förväntat mig att farten skulle upplevas bättre än vad den gjorde, tåget var ganska slitna (x2000 i Sverige är mycket fräschare). Dessutom gjorde tågvärden väldigt dåliga utrop i högtalarsystemet, ingen Arrivaklass där inte. Jag kan göra det mycket bättre själv.

Lille visade sig vara en trevlig stad. Skön stämning och lagom stor för en dagsutflykt, kan rekommenderas Vi hade ingen speciell plan utan strosade mest omkring. Tittade på det som man skulle se och gick lite i affärer. Det var mulet hela dagen men vi hade tur för det började inte att regna. På kvällen hade de andra bestämt sig för att äta musslor till middag. Själv kände jag mig lite tveksam och beställde in kött men jag smakade åt minstonde på de andras musslor och det var faktiskt helt ok. Jag kan tänka mig att äta det igen.

När vi kom ner till stationen för att åka hem möttes vi av beskedet att vårt tåg var 50 minuter sent. Vi hade som tur varandra så tiden gick faktiskt ganska snabbt. Väl på tåget till Bryssel pratade vi nog lite förmycket för vissa av de andra resenärerna tittade konstigt på oss. Men jag vet åt minstonde att vi inte satt i den tysta avdelningen. Ganska precis 00.00 klev jag innanför dörren hemma efter ytterligare en lyckad utflykt :)

Äntligen internet hemma!

Efter sju svåra år, eller åtminstonde tre veckor, har jag äntligen fått internet hemma. Var tvungen att teckna ett 12 månaders kontrakt men det får det vara värt. Förhoppningsvis kan jag sälja vidare kontraktet till någon praktikant som kommer efter mig. Det enda problemet just nu är att Ted och jag delar på internetuppkopplingen och eftersom vi inte lyckats få vår router att fungera får vi turas om att använda internet.
Det var lycka imorse när jag kunde lyssna på Rix MorgonZoo över nätet när jag åt frukost!

Ikväll ska jag njuta av att ha tillgång till internet och sen kanske se en film. Behöver en lugn kväll efter den intensiva veckan som har varit. Kanske ska jag lyxa till det och äta några av de kanelgifflar som jag köpte på IKEA. Bäst att passa på innan de blir allt för gamla.. Imorgon bör det av till Frankrike och Lille.

Sarah Palin

Sarah Palin, den kvinnan börjar skrämma mig regält. Jag litar inte på hennes omdömde, kvinnan känns mer och mer maktgalen. Det känns som att hon försöker visa att hon kan vara en av "grabbarna". En järnlady a la Margret Thatcher.

Någon som menar att USAs krig i Irak var rättfärdigat, som inte utesluter ett krig mot Ryssland och säger att hon litar på "Guds stora plan" får inte bli en av världens mäktigaste personer. Tanken på att hon bara är ett presidentval och en död president från att bli den mäktigaste i världen är skrämmande.
Jag hoppas, och jag vill även tro, att det amerikanska folket tar sitt förnuft till fånga och utser Barak Obama till president. Annars kommer jag att bli riktigt orolig för framtiden.


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3166&a=827211

Vädert

För er som undra vad vi har för väder här i Bryssel tänkte jag bara berätta att det just nu är strålande sol och +26 grader. Hur är vädret hemma i Sverige?

Styrelsen på besök

Jag hinner egentligen inte blogga just nu för vi har vår styrelse och tjänstemän på besök från Sverige vilket gör att vi har fullt upp. Vi måste vara tillgänliga och trevliga mot styrelsen och igår följde vi med dem hela dagen. Det var väldigt givande, vi var bland annat på ett polskt regionkontor, fick en presentation av östersjöstrategin och träffade regionalrådet på representationen som informerade om den svenska regionalpolitiken. Efter dessa besöken arrangerade vi på Central ett mingel för styrelsen. Vi fixade allt själva och jag måste säga att det blev riktigt bra. Gästlistan var inte dålig den heller. Jag fick chansen att hälsa på tre parlamentsledamöter, den svenska ambassadören, chefen är SKL i Bryssel och en del andra högt uppsatta personer. Kul!

Efter minglet var vi ute och åt trerättersmiddag på en fin restaurang, det är jag inte direkt van vid. En sak som jag inte förstår är varför det ska vara så kontig mat på fina restauranger? Ofta är den konstiga maten inte ens speciellt god. Vi fick äta smaksatt is mellan för- och huvudrätt för att rensa våra smaklökar, det säger lite om klassen på restaurangen. Sen tittade personalen väldigt konstigt på mig när jag sa att jag inte äter cholkad i sambande med efterrätten, ungefär som att jag kom från yttrerymden.

Problemet med styrelsebesöket och alla extra aktiviteter är bara att det "vanliga" arbetet inte försvinner. Jag känner mig lite småstressade över min L I S T A på saker som måste bli klara inom en snar framtid. Men som sagt jag ska inte klaga, detta är en unik chans. Och när jag har mycket att göra slipper jag att vara hemma i min äckliga lägenhet som jag bara mår dåligt av att vistas i. Å, vad jag inte gillar den lägenheten! Det ändå som är bra är min egen kudde och mitt eget täcke som jag har köpt och som känns fräscht. NU ska jag jobba.

På spa i Spa

Söndagen blev en fortsättning på lördagens roadtrip. Motorjournalisten Nisse ville absolut åka till byn Spa där det för dagen var tävling i Formula 1. Vi andra som egentligen inte är intresserade av motorsport tänkte mest att det kunde vara trevligt med en utflykt. Dock kändes 1500 kr för den billigaste biljetten lite för mycket att betala för ett icke-intresse (även om jag hade tyckte att det vore ganska coolt att kunna säga att jag sett en F1 tävling live). Istället packade vi andra badkläder för att gå på Spa i Spa, det tycket vi också kunde vara ganska coolt. Det är inte många som kan säga att de varit på Spa i Spa!

För att slippa de värsta köerna när 70000–80000 människor ska till samma ställe åkte vi från Bryssel den söndagsvänliga tiden 08.00. Trötta var vi men jag lyckades sova lite på vägen, det finns inte så mycket att se längst den belgiska motorvägen. Men ju närmare Spa vi kom blev det fascinerande att se hur annorlunda landskapet blev. Från slätter och jordbruk igår såg vi idag ett böljande landskap med mycket skog och höjder.

När vi letade parkering inne i Spa körde vi förbi ett hotell där det stod misstänkt mycket folk utanför, vi kände att något var på gång och mycket riktigt så var det. Ut promenerade den regerande världsmästaren i F1, Kimi Räkanninen från Finland. Jag kommer alltid att kunna imponera på någon i mitt liv genom att säga att jag varit 5 meter från Räkanninen.
För att komma till spat som låg ganska högt uppe med fin utsikt fick vi ta en linbana. Själva spat var också fint. Inte alls så där äckligt som vissa badhus i Sverige kan vara, här såg vi städpersonal som ständigt var aktiva i omklädningsrum och duschar. Både omklädning och duschning kunde man göra i bås om man önskade att vara lite privat. Vi njöt på spat och i början var vi nästan ensamma där, efterhand kom det dock mer folk. Vi badade i poolen, i poolen utomhus, i bubbelpoolen, badade bastu, badade ångbastu och hade det allmänt bra. Dessutom hanns det med en liten tupplur i en solstol under IR-lampor. Det var njutning och avkoppling hela dagen.

När vi hade fått nog av spat åkte vi ner till byn för att möta upp Nisse när han kom tillbaka från loppet. Ett tag hade vi tankar på att ta en sväng förbi Luxemburg på vägen hem men vi kom fram till att det skulle bli lite väl extremt så vi valde att åka en mindre omväg på vägen hem till Charleroi för att äta middag där. Charleroi visade sig dock inte vara en stad att rekommendera för besökare, speciellt inte en söndagskväll. Det var totalt dött och staden verkade bara allmänt grå och sliten. Vi hittade dock en öppen restaurang där vi åt nån turkisk pizza. Det var inte heller något att rekommendera, italiensk pizza är godare. Men mätta blev vi och begav oss på den sista etappen för denna gången. Det kändes nästan lite sorligt efter en sån lyckad helg. Vi hade verkligen roligt och klarar man att spendera två hela dagar i en bil genom Belgien tillsammans utan att bli irriterade eller ovänner är det en bra grund inför framtiden. Totalt körde vi 70 mil på två dagar, det är ganska bra jobbat av oss tycker jag.

Bilder från helgen kommer att komma men jag har dem inte på jobbdatorn för tillfället och nu borde jag verkligen ta tag i några arbetsuppgifter. Det går inte bara att nöjssurfa på arbetstid.

Osteende, De Haan, Knocke, Holland, Brügge och Gent

Lördagen blev en uppvisning i effektivt turistande och ett bevis på hur litet land Belgien är. Originalgänget som vi numera kallar oss, alltså jag, Ted, Matilda och Nisse, möttes upp 10.00 på Pluxen för att åka på en dagsutflykt till kusten och Brügge. Vi hade hyrt en bil vilket inte alls var dyrt, speciellt inte när vi delade på kostnaden. Sen hade vi fördelen av att Nisse har jobbat som motorjournalist och älska att köra bil. Han gjorde det bra också, vi kändes oss säkra hela dagen och det är bra med tanken på hur den belgiska trafiken är ibland och jag vet att det inte är lätt att köra i okända storstäder.

Vårt först mål för dagen var kuststaden Osteende ca 1 ½ timme från Bryssel. Staden lär inte vara så mycket att se så vi nöjde oss med stranden. Det var ebb vilket gjorde att vi hade mycket strand att tillgå. Vi såg även några surfare men det verkade lite kallt, annars hade jag nog blivit sugen på att hoppa i och testa. Vid stranden fanns även några soptunnor med meddelade på att om man kastade skräp någon annanstans än där kunde man få böta 123, 95 euro, en jämn och logisk summa tycket vi. Nästa stopp blev De Haan, en liten mysig kuststad som nästan såg för perfekt ut. Här åt vi lunch som intogs vid strandpromenaden samtidigt som solen började titta fram. Ungefär nu födde någon idén om att det vore kul att ta en sväng till Holland, bara så där. Det är ju inte varje dag som man har möjlighet att säga ”nej nu åker vi en sväng till Holland”, så varför inte passa på när chansen finns tänkt vi. På vägen mot Holland körde vi längst kusten och hann med att se ytterligare en stad, Knocke, när vi hamnade lite fel och missade vår avfart p g a dåliga skyltning vid ett vägarbete. Annars var det största problemet med att åka till Holland att det inte fanns några skyltar som visade när vi hade kommit fram. Allt gick in i varandra, men efter en stund såg vi att vi var i en by som enligt kartan skulle ligga i Holland så vi parkerade bilen och gick ut för en promenad. På de 30 minuter vi var där hann med att få en hel del fördomar om Holland besannade. Vi såg cyklande människor, en kanal, en väderkvarn och inte mindre än fem (!) st erotikbutiker/biografer. Vi har nöjda med vårt besök i Holland och klockan började visa att det var hög tid att bege oss mot dagens huvudmål, Brügge.

I Brügge var vi inte ensamma., det märkte vi redan i parkeringshuset när vi skulle parkera. Jag tror aldrig jag har varit i ett sånt stort parkeringshus förr, ändå fick vi köra runt i säkert 20 min innan vi hittade en ledig plats. Är man i Bügge ska man åka kanalbåt vilket vi också gjorde, precis som alla andra turister. Vår båtchaufför gillade inte ankor, han fick nämligen ett utbrott på några som låg på en ö i kanalen och kallade dem för ”Jävla a-hål” i micken som han guidade i (ja Anna, jag förstår att du kommer skratta när du läser detta). Efter båtturen vandrade vi runt lite i gränderna och tittade på saker som skulle vara kända. När vi var klara med det var klockan för lite för att äta middag men vi kände inte för att bli kvar i Brügge och definitivt inte för att åka hem till Bryssel så vi bestämde oss för att åka till Gent och äta där.

Väl i Gent tog vi en snabb tur ner mot centrum mest för att ha sett det innan vi började leta efter en restaurang. Vi hamnade på ett thai-stället som var betydligt snobbigare på insidan än det såg ut från utsidan. Priserna var ändå ok och vi fick äta obegränsat med ris, det gillade vi. Jag ska inte ens gå in på hur många gånger vi beställde in mer ris. Mätt och nöjda begav vi oss tillbaka till Bryssel efter en mycket lyckad dag. Och vi körde bara lite fel när vi skulle in i stan. Sen var det bara tidigt i säng för på söndagen väntade nya äventyr i Belgien.

Att köpa STIB-kort

De som klagar på biljettsystemet på lokaltrafiken i Sverige borde åka till Belgien och se hur det går till här.

Eftersom jag är en ärlig människa och dessutom har jobbat som tågvärd ligger det inte för mig att planka på tunnelbanan utan jag vill göra rätt för mig. (dock skulle det rent teoretiskt vara väldigt enkelt att planka på tunnelbanan här eftersom att det verken finns spärrar eller biljettkontrollanter. Bara att promenera rak ner och sätta sig på tåget, ingen kontroll what so ever. Men detta har jag naturligtvis aldrig själv gjort, absolut inte.)

Eftersom ett månadskort (aka STIB-kort) på all lokaltrafik inom Bryssel bara kostar 28 euro/mån om man är under 26 år tänkte jag att detta kunde vara en ganska bra investering. Även om jag försöker gå till jobbet kan ett 10 resorskort för 11,50 euro åkas upp ganska snabbt. Problemet är bara att det inte är helt lätt att köpa månadskort här. Hela systemet verkar vara skapat av en inte så smart person. För det första gäller alla månadskort från den första till sen sista varje månad, man kan alltså inte köpa dem mitt i en månad om man inte vill förlora hälften av resdagarna. Detta gör att i början av varje månad ska hela Bryssel förnya sina kort vilket leder till ett smärre KAOS! Speciellt om man aldrig haft ett månadskort förr, då är man hänvisad till ett få antal försäljningställen. På dessa ställen blir det lååång kö. Själv försökte jag mig inte ens på att köpa ett kort i måndags den 1a vilket nog var tur för då hade alla kölappar tagit slut på ungefär en timme. När en kollega till mig skulle köpa sitt kort hade hon tagit en kölapp vid halv nio på morgonen på tisdagen, vid tre- tiden hade det blivit hennes tur. Tror de att folk inte har bättre saker för sig än att stå i kö en hel dag? Jag gjorde även ett försök själv på tisdagen men gav ganska snabbt upp. Blev trött bara av att se kaoset.

Istället bestämde jag mig för att försöka idag, tänkte att på tre dagar måste den värsta hysterin ha lagt sig. Nja, det var väl inte riktigt så. Jag kom till butiken ca 20 min över åtta (de öppnar åtta) och då var det mycket folk där redan i kö. Som tur är ligger butiken ganska nära jobbet så jag tog min kölapp och gick sen till jobbet för att jobba några timmar innan jag återvände för att kolla in läget i kön. När jag kom tillbaka dit 1 tim och 30 min senare hade kö gått fram 15 nummer bara, fortfarande 19 kvar till min tur så jag gick tillbaka till jobbet igen. Efter en timme återvände jag till butiken igen och av någon anledning hade kön fått jättefart och var nu 15 förbi mitt. Jag vet inte riktigt vad som hände. Som tur var lyckades jag få tag i en engelskspråkig kille som jobbade där som var snäll nog att låta mig komma fram till nästa lediga kassa. Äntligen tänkte jag men inte riktigt. Då skulle de byta personal i den kassan och det tog sin tid. Sen när jag väl fick lämna fram mitt pass så att de kunde se mina personuppgifter kom det fram en kvinna och började sträcka fram ett kort till kvinnan i kassan och sen började de prata på franska, jag blev bortglömd. Efter ytterligare vänta märkte någon att jag var bortglömd och jag fick byta kassa vilket inte var helt lätt för jag var tvungen att få fram att mitt pass låg innanför glaset på den första kassan. När jag till slut fick mitt kort i handen såg jag att de hade skrivit fel födelsedatum på mig vilket jag påpekade och då var de tvugna att göra ett helt nytt kort. Att de hade skrivit Sara istället för Emilia orkade jag inte ens påpeka, vid det tillfället var jag ganska trött på allt. *suck*

Dessutom är korten personliga vilket gör att man måste ha ett foto på sig själv. Opraktiskt och inte så kul för de som inte blir bra på kort. Sen vill jag inte ens tänka på de stackare som jobbar med försäljningen, det kan inte vara kul. Nu har jag iaf mitt kort och kan åka ärligt inom hela Bryssel. Men jag kan inte säga annat än att jag förstår om folk tjuvåker med ett system som det existerande.


Ikväll ska jag på en återinvigning av en svensk restaurang som ligger på repen (aka den städiga svenska representationen i Bryssel). Det bli svensk mat och det kommer vara svenska människor där. Underbart!

Mjölken i Belgien

Mjölken i Belgien har väääldigt lång hållbarhet. Den jag köpte igår har bäst före datum 30 nov. Jag vet inte men på något sätt känns det inte riktigt bra...

Idag har jag haft en hel del jobb att göra men det är kul att det kommer igång på riktigt. Ikväll hade jag tänkt tvätta men det verkar inte bli nåt med det. Ett par kollegor ska träffas och äta Kinamat så jag hänger på dem istället. Varför tvätta när man kan ha kul istället? Nu måste jag skynda mig så att jag inte blir försenad.

10 minuter från Europas maktelit

I detta nu börjar statschefer och utrikesministrar från hela EU att anlända till Bryssel för att deltaga i det extrainsatta toppmötet kring kriget i Georgien och EUs relation med Ryssland. Det är första gången sedan 2003 och Irakkriget som EU håller ett extra möte som detta, alltså något ganska unikt.

Satt och surfade runt lite på nätet och letade information om mötet då jag ser en bild på några georgier som protesterar mot Ryssland framför kommissionen. Plötsligt slår det mig, där var jag så sent som i fredags. Just nu befínner jag mig ca 10 minuter där ifrån, jag befinner mig på 10 minuters avstånd från Europas maktelit. Den känsla är ganska cool, jag kan inte låta bli att småle lite för mig själv åt tanken. Tänk att jag faktiskt är i Bryssel, det är ganska stort. Jag vet inte riktigt om en sånhär händelse gör att det känns mer verkligt eller mer overkligt. Får fundera vidare på det sen, nu ska jag njuta lite av känslan av att befinna mig i maktens centrum.

Facebook

Okej, nu har jag blivit med Fisbok. Ni är välkomna att lägga till mig som vän, jag fattar själv inte riktigt hur allt fungerar än...

Obama och IKEA

Min första riktiga helg i Bryssel blev en blandning mellan svenskt och amerikanskt med inslag av Belgien. Det började med att jag och Ted mötte upp Matilda som är praktikant på West Sweden för After Work. Vi hade även bestämt möte med Nisse från East Sweden på Place du Luxembourg( aka Pluxen), grejen var bara den att ingen av oss hade träffat Nisse innan. Efter diverse gissningar på hur Nisse skulle se ut och gissningar på personer som skulle kunna tänkas vara Nisse, såg alla tre direkt vem Nisse var när han dök upp. Han var en självklar Nisse. Med Nisse som sällskap begav vi oss mot puben där Democrats Abroad skulle visa Obamas tal. Det kändes befriande att hamna i en miljö där alla pratade engelska efter att ha hört franska i en vecka. Vi träffade bland annat en amerikan som hade rötter i Gällivare och även kunde lite svenska. Kvällens kanske konstigaste händelse inträffade efter talet när alla som var där skulle fotograferas med en banderoll för Obama. Vi kände inte riktigt att vi skulle vara med på bilden som svenskar men då vi råkade sitta precis där de ställde upp sig för fotograferingen så vi hade fick inte något riktigt val. Det var bara att försöka se glad ut. Någonstans på nätet ska denna bild gå att finna.

Kvällen avslutades på en pub med utsikt mot kommissionsbyggnaden och vi kom överrens om att det var en ganska mäktig känsla, det kändes verkligen att vi var i Bryssel och att det var på riktigt. Att ta sig hem sen blev ett litet äventyr. Jag och Ted skulle vara snälla och följa Matilda till hennes buss för att hon skulle slippa gå själv. Problemet var bara att vi inte hittar jättebra i Bryssel än och den vägen som vi normalt skulle gått till busshållsplatsen går genom en park vilket inte kändes som en så bra väg att ta runt midnatt. Resultatet blev en omväg på ca 20 min men fram kom vi helskinnade och det får ändå ses som det viktigaste.

Lördagen började med att jag för första gången i Bryssel fick se en klarblå himmel och dessutom var det över 25 grader varmt. Vi hade bestämt oss för att åka ut till IKEA för att shoppa lite svenska mat och andra mer eller mindre nödvänliga saker. Efter lite förvirring kring var vi skulle byta tunnelbana för att komma till IKEA var jag, Ted, Matilda, Nisse och en italienare vid namn Dario, som Nisse delar lägenhet med, på väg mot utlandssvenskars tempel. Jag kände mig som ett litet barn på julafton, samma känsla som jag alltid får när jag ska besöka IKEA i utlandet. Vi började med att kolla in den svenska affären och konstaterade ett varierande utbud. Allt från mat till godis och sprit. Väl inne i själv varuhuset drabbades jag av köpmani, det var så mycket jag ville ha! Fick försöka lägga band på mig själv och tänka på att jag bara ska ha sakerna i fyra månader, det går inte direkt att ta med sakerna hem till Sverige. Försökt att välja de billigare alternativen. Vi hade bestämt oss för att äta köttbullar till lunch på IKEA men det blir inte riktigt som hemma när de inte har kokt potatis utan Pommes Frites. Visst, Pommes Frites är belgarnas nationalrätt med det passar inte till köttbullar och sås. Köttbullar är ju ändå nästan Sveriges nationalrätt. Men jag var lycklig bara av att vara på IKEA. Ute i den svenska affären köpte jag köttbullar, falukorv, chips, kakor och godis. Svenskt godis är speciellt och nu har jag ett lager av Ahlgrens Bilar att ta till om jag skulle drabbas av hemlängtan. Jag kommer att besöka IKEA fler gånger under min vistelse i Bryssel, det är ett som är säkert.

Kvällen tillbringade vi på en uteservering i de centrala delarna av Bryssel där vi njöt av atmosfären. Luften var varm som en högsommarkväll hemma i Sverige och det kändes som att vi var på semester.

Första veckan avklarad

Idag är det precis en vecka sedan jag kom ner till Bryssel, det känns mycket längre sedan. Första veckan har flutit på bra tycker jag med många nya intryck. Jag har börjat lära mig att hitta lite i Bryssel, speciellt i de kvarteren där jag rör mig mest. Det känns skönt. På jobbet börjar jag känna mig hemma och komma in i mina arbetsuppgifter. Uppdaterar hemsidan, letar efter intressanta nyheter, hanterar e-post som kommer till kontoret m.m. Längre fram kommer det bli en del seminarier och studiebesök för mig att ta del av. Om två veckor kommer styrelsen på besök och då ska i ha mingel där bland annat några svenska EU-parlamentariker kommer att deltaga.

Ikväll ska jag på after work och äta middag med några andra svenska praktikanter och efter det ska vi på något event som hålls av Democrats Abroad där vi ska se en repris av Obamans nominernigstal från inatt. Imorgon är planen att åka till IKEA för lite shopping.

Jag börjar även att överväga att skaffa Facebook, det verkar vara genom den som man håller koll på vad som händer här i Bryssel. Det känns lite som att jag sviker mina egna principer då jag bestämt har hävdat att Facebook är något som jag aldrig kommer att skaffa. Får fundera på det över helgen tror jag.