Hem till Sverige

Om 5 1/2 timmar lyfter mitt plan till Sverige. Åker tillbaka först på onsdag morgon. Det ska bli skönt att komma hem. Bara det inte blir förmycket "måsten" när jag är hemma. Behöver verkligen bara få ta det lugnt och ladda mina batterier. Jag vill inte komma hem och se all sjukdom och problem som finns. Det är inte vad jag behöver just nu. Är inte riktigt som det brukar vara att åka hem tyävrr. Mycket blandade känslor inom mig just nu, får försöka slå bort de negativa.

På måndag och tisdag har jag mitt livs första semesterdagar, det är vuxet. Jag har aldrig fått betalt för att vara fri förr.

Just nu har jag inget att göra. Någon hade missat att informera om att vi bara jobbar halvdag i dag och alltså slutade efter lunch. Jag hade alltså kunnat åka hem efter jobbet och hämtat min väska om jag vetat om det. Nu släpade jag med den imorse istället. Men men, jag ska väl inte klaga på att få sluta tidigare men lite retsamt kännas det att det är just idag när jag inte kan få ut något av det.

Strike!

Efter en lugn dag på jobbet (höstlov både i Sverige och Belgien) har kvällen ägnats åt bowling. Fast för att ladda batterierna innan gick vi först ut och åt thai-mat. Jag har ätit väldigt mycket thai-mat under min tid i Bryssel men så finns det väldigt många bra thairestauranger här som dessutom har rimliga priser. Det farliga är den fria tillgången till ris. Jag kan i princip äta hur mycket sånt ris som helst.

Bowlingen var kul. Med en bra blandning av tur och skicklighet gick det riktigt bra för mig. Tyvärr hade vi oturen att hamna på en bana som inte riktigt fungerade som den skulle. Poängen registrerades inte rätt och "skyddet" för käglorna gick inte upp som det skulle. Vi försökte klaga men det tog en bra stund innan de gjorde något åt det. Saker tar tid i Belgien. Sen skulle jag tro att personalen bara trodde att vi var dumma svenskar för varje gång de kom förbi fungerade allt som det skulle. Till slut kunde vi bara skratta åt eländet. Till den andra omgången fick vi i alla fall byta bana och då fungerade allt som det skulle. Nästa gång siktar vi på att spela laserdome istället. Det finns i samma hus som bowlingen och mina erfarenheter säger att det är riktigt, riktigt roligt.

Det gick bra

För er som suttit och undrat hela eftermiddagen hur det gick för mig med maten och en kurrande mage kan jag nu komma med lugnade besked, det gick bra. Jag tog lunch 12.15, då kunde jag inte koncentrera mig på något annat än att jag ville äta. Åt även ett äpple till efterrätt för extra energi. Konferensen var en bra konferens, dvs de hade en ordentlig paus i mitten (jag har varit med om att de kört non stop i 4 timmar) och de bjöd på bra fika. Blåbärsmuffins bland annat. I like. Jag behövde inte gå hungrig därfrån.

Idétorka

Jag har fått idétorka kring nya blogginlägg. Det går bara inte att komma på vad jag ska skriva om. Livet rullar på här i Bryssel, det händer grejer hela tiden men inget nytt. Längtar till att vi får våra nya datorer installerade här på kontoret, de vi har nu är värdelösa. Hänger sig hela tiden, det går inte att göra två saker samtidigt och jag får hela tiden upp varningar om att minnet är för lågt.

Just nu sitter jag och är hungrig. Men jag kan inte äta från tidigast 12.30, annars kommer jag bli för hungrig i eftermiddag. Jag ska nämligen sitta på en konferens och då är det inte bra om magen kurrar. Dagens I-landsproblem.

På fredag åker jag hem till Sverige över helgen. Det ska bli skönt med några dagars semester.

Melodifestivalen!

Biljetter till Melodifestivalen är bokade. X 2 faktiskt. Den 27 feb ska jag på genrepet i Malmö i den nya arenan. Detta hade jag planerat sen länge. Mamma får se till att ha blivit så pass bra i benet då så att hon kan följa med. Den 13 mars ska jag på finalgenrepet i Globen. Pratade med S igår som sa att hon och några andra skulle gå och helt plötsligt så skulle jag också det. Ska bli jätteskoj. Dessutom har jag ju aldrig varit i Globen.

Det känns otroligt skönt att ha något fast att se framemot i vår. Hur skönt kan jag nog inte riktigt beskriva. För i övrigt har jag faktiskt ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut efter nyår.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för att Carola inte blir programledare. Det skulle vara hemskt, jag kan inte ta ansvar för hur jag kommer att reagera om det händer.

Sen hade det ju varit trevligt om de slängde in nån bra joker i leken också. Startfältet känns väl lite sådär just nu.

Vita non est vivere sed valere vita...

... att leva är mer än att bara hålla sig vid liv...

Det ligger något i det...

Chef för en dag

Jag är ensam på kontoret idag, alltså måste det vara jag som är chef. Hittills gillar jag mig själv som chef. Det är otroligt skönt att vara själv på kontoret jag kan göra saker på mitt sätt. Jag tror att det skulle vara tråkigt att vara ensam hela tiden men en dag då och då är välbehövligt. En chans att komma ikapp. Och jag har faktiskt varit effektiv nu på förmiddagen. Kanske mycket för att ingen har kommit och lagt sig i och med en massa småuppgifter som behövts fixas.

För att jag inte totalt ska försvinna in i min egen världen kommer Matilda, Anna och Abtin hit för lunch. Det är trots allt trevligt med lite sällskap.

Halvtid

Om jag inte har räknat helt fel på dagar och veckor firar jag halvtid i Bryssel idag! Det känns konstigt. Tiden har gått snabbt med samtidigt känns det som att jag har varit här en evighet.

Wallströms kabinett

Igår var jag på kommissionen på Margot Wallströms kabinett. Kan redan från början säga, nej jag fick inte träffa Wallström her self, bara en assistent. Dock en assistent som är en fd praktikant på CS.

Det var en upplevelse att komma in på kommissionen. Mycket säkerhet. Som på det flesta ställen fick man gå igenom en säkerhetskontroll a la flygplats för att komma in. Väl inne gick det inte ens att åka hiss normalt. Det var slussar för att komma in till hissområdet och man kunde bara passera om man kom med personer med rätt kort. När man sen skulle välja var man ville åka fick man göra det inne i slussen och då kom det automatiskt upp vilken hiss man skulle åka i. Väl inne i hissen fanns det inga knappar alls att trycka på, helt utlämnad till sitt öde. Annars var kommissionen ganska så tråkig, mest en massa långa korridorer. Mitt bland korridorerna dök det plötsligt upp ett öppet område där de hade en kaffevagn uppställd. Det var lite skumt.

Med all denna säkerthet kan man fundera om det egentligen är så smart att ha en metrostation precis under kommissionen. Jag säker bara att om jag var terrorist så skulle jag nog kunna gjort ganska mycket skada därifrån... (undra om FRA känner av detta inlägg och anser mig som en säkerhetsrisk???)

Framtiden

Idag har jag funderat på min framtid. Vet inte om jag kom fram till något egentligen, kanske blev jag bara mer förvirrad. Jag vet att jag vill till Sthlm. Ett liv där kanske inte bli så bra som jag föreställer det i mitt huvud men jag måste testa. Jag har längtat till Sthlm allt för länge nu. Kan inte låta bli att fundera över hur mitt liv skulle sett ut idag om jag inte tagit mig samman och skickat in ansökan till Bryssel två timmar innan ansökningstiden gick ut. Hade ju redan bestämt mig för att det var Sthlm som var mitt nästa steg i livet. Någonstans trodde jag väl aldrig att jag skulle få platsen här.

Jag trivs med jobbet jag har nu. Det ger mig enorma möjligheter, jag lär mig saker och träffar intressanta människor. Men är jag lycklig på jobbet? Jag tror inte det. Tanken på att mitt liv ska se ut så de närmsta 40 åren skämmer mig. I sommras som tågvärd kom jag betydligt närmare till att vara lycklig på jobbet, kan nog säga att det fanns stunder då jag faktiskt var lycklig på jobbet. Som ett litet barn på julafton. Sen vet jag å andra sidan inte om jag skulle vilja gå som tågvärd hela livet. Tror tyvärr att efter några år skulle jag längta efter något annat något större. Något som jag på ett sätt har fått smaka på här i Bryssel. Mycket vill ha mer som man säger. Varför ska livet vara så komplicerat?

Nu letar jag iaf jobb. Det känns jobbigt att inte veta vad som händer till våren. Jag har min reservplan att plugga lite mer men på något sätt känns det som att det skulle vara ett steg tillbaka. Så om något vet något ledigt jobb för en statsvetare är det bara att kontakta mig (helst ska jobbet finnas i Sthlm). Är det något som jag får lära mig här i Bryssel så är det att utnyttja sina kontakter. Så se detta som en arbetsannons från min sida. Jag säljer mig själv.

Har precis kollat på två LA Ink avsnitt. Herregud vad jag blir sugen att tatuera mig igen när jag ser det programmet. Jag vill känna nålarna i min hud igen. Det är som de säger, tatueringar är beroende framkalland. Jag har en del tankar om vad det ska bli men de är inte riktigt färdigutvecklande än. Bäst att låta processen ta sin tid, tatueringen måste bli perfekt. Sen var det ganska så skönt att se LA Ink utan att ha mamma i rummet som ser mest besvärad ut. Jag har sett mycket på TV i mina dar men aldrig något program som fått mamma att reagera på det viset, förstår inte riktigt det. Hon har ställt frågor som "brukar du se det programmet?" och än värre "känner du andra som ser det programmet?". Jag är vuxen, jag ser på vad jag själv vill.

Lördagkväll hemma i sängen

Ibland kan det vara ganska så skönt att bara tillbringa en lördagkväll hemma i sängen. Har ätit lite godis (svenskt!) och chips (svenska lantchips!) samtidigt som jag har kollat på "Sex and the City"-filmen. Känns som att jag har sett lite för mycket sex and the city på senaste tiden, känner att min hjärna börjar bli förstörd. Håller som bäst på att komma fram till vad jag egentligen tycker om serien. Imorgon funderar jag på att ha ett LA. Ink maraton istället för att jämna ut lite, det kan behövas. Säsong två ligger i dator och bara väntar på att bli sedd.

Annars har dagen ägnats åt att storhandla för att fylla på mina matföråd. Nu har jag så att jag klarar mig en vecka framåt. Skönt att inte behöva tänkt på att handla när jag går hem från jobbet. Var även en sväng nere på stan, det var verkligen hysteriskt mycket folk där. Köpte en tröja och en skjorta att ha på jobbet. Kul med något nytt så att jag kan variera mig lite.

Hejdå 50 euro

Okej, jag är sur. Igår när jag skulle ta ut pengar i den vanliga bankomaten vid jobbet tryckte jag in att jag ville ta ut 50 euro. Bankomaten sa då att den hade slut på 50-lappar men föreslog att jag skulle ta ut 60 euro i 20-lappar istället. Visst tänkte jag och tryckte ok. Idag när jag kollar mitt konto ser jag att båda uttagen har registrerats men jag har bara fått ut pengar från det ena. 50 euro har alltså dragits från mitt konto bara sådär. Och det värsta av allt är att jag antagligen inte kommer att få tillbaka dem då jag inte har en chans i världen att bevisa något. Det känns otroligt surt. Jag har inte så bra med pengar att jag bara kan förlora 50 euro utan att det känns i eknonomin.

Dessutom är det irriterande att kronan förtillfället är så svag som den är mot euron. Jag får lön i kronor vilket gör att min lön bara blir mindre och mindre värd.

Slutet på en arbetsvecka

Har precis kommit hem från bio och hade turen att hinna med sista tunnelbanan. Det är något som jag tycker är ganska dåligt med Bryssel, nattrafiken. Sista tunnelbanan går lite efter midnatt, sen går det bara ett par enstaka nattbussar fram till tre. Efter det är det totalt uppehåll fram till sex på morgonen när morgontrafiken startar. Hur är det tänk att folk ska komma hem? Bryssel är ändå en storstad.

Har haft en ganska slapp dag på jobbet idag, var ensam en hel del. Skönt. Fast kanske inte så bra för min arbetsmoral. Gick hem vid halv fyra redan med chefens tillåtelse, hon skulle själv gå hem och tyckte inte att jag skulle behöva sitta kvar själv en fredag eftermiddag. Drog hem en snabbis och hann med en välbehövlig powernap innan jag åkte ner på stan för att möta upp några av de andra för after work. Middag intogs på ett bra thaiställe med god mat och bra priser. Kan rekommenderas om någon tänkte åka till Bryssel. Kvällen avslutades med bio. Filmen vi såg var inte bra. Tyvärr vet jag inte vad den heter på engelska så jag kan inte varna för att gå och se den. Men det var hyfsat billigt att gå på bio här vilket var en tröst. Problemet var bara att godiset som inhandlades på bion kostade nästan lika mycket som själva bion och var inte gott. Nu har jag prövat belgiskt godis, det ska jag inte göra om. I fortsättningen kommer jag hålla mig till svenskt godis, det är unikt.

Lördag och söndag planerar jag att ta det lugnt Behöver få sova ut, det fick jag ju inte chansen till verken förra helgen eller helgen innan det.

På parlamentet

Idag var jag inne på parlamentet för första gången. Jag har varit på väg dit ett par gånger innan men det har alltid kommit något ivägen men inte idag. Det höll dock på att göra det när vi skulle hitta rätt ingång. Det blev lite springande fram och tillbaka för att konstaterar att jag hade varit rätt från början. Anledningen att jag var på parlamentet var för att lyssna på en konferens om anti-trafficking. Kul att gå på något med ett intressant tema. Det är inte alltid jag kan säga att de konferenser som jag bevakar är speciellt kul. Och sen var det trevligt att vara på en konferens där publiken inte bara bestod av män i kostym.

Efter konferensen tänkte jag titta runt lite inne i parlamentet när jag väl hade ackreditering. Det var stort och då menar jag stort. Ändå hade jag förväntat mig att det skulle vara stort. Det är som ett samhälle i miniformat där inne, allt som du behöver finns där. Gick runt en stund men gav ganska snart upp. Det var nästan omöjligt att hitta där inne och skyltingen var obegriplig. Dåligt.

Ensam på kontoret

Just nu är jag helt ensam på kontoret, det är så skönt. Även om vi är ett litet kontor märks det stor skillnad. Det är tyst och lugnt. Ingen som kan komma in och ge mig saker att göra, det är det absolut bästa. Ibland är det svårt att få saker klart när det hela tiden kommer någon med nya uppgifter. Skönt med en paus även om jag mest känner för att sova just nu, skulle kunna somna sittande.

Faktum är att alla på kontoret inte kommer vara här samtidigt från den 6 november. Det är långt tills dess. Nästa onsdag kommer jag att vara själv hela dagen, längtar.

Bilder från Tyskland

Ok, nu kom bilderna i "felvänd" ordning men det får vara så. Först, hemma hos Karl Marx

Jag (uppenbarligen)

Moseldalen Deutche Ecke (där Rehn och Mosel möts)
Kölnerdomen

Hemma hos Karl Marx

Söndagen började med en relativ tidigt uppställning vid bilen för vidare resa i Moseldalen. Noterbart är att i ett sällskap på 4 tjejer och 4 killar var det de 4 tjejerna som var först på plats. Morgonen var mulen och dimmig men det gjorde inte något på ett sätt blev omgivningarna nästa ännu vackare och jag gillar sånt väder. Vi följde de slingrade vägarna längst Mosel för att sedan köra upp på en liten väg längst vinrankorna. De är inte helt fel att plocka sina egna vindruvor och äta dem direkt med vacker utsikt. Då längtade jag inte till kontoret och den dåliga Brysselluften. Jag fick försöka agera något av en expert för de andra då jag har varit i vindistrikt förr. Vet inte om jag sa rätt saker men allt handlar om att låta övertygad.

Framåt lunchtid begav vi oss mot Tysklands äldsta stad, tillika Karl Marxs födelsestad, Trier. Lagom till vi kom fram tittade solen fram och det var nog uppåt en 20 grader varmt. Lunch intogs i solen på torget i Trier varefter vi vandrade runt i gränderna. Ett besök på Karl Marx museumet i huset där Karl Marx föddes hade en given plats på dagordningen. Jag gillar normalt inte att gå på museum men detta var riktigt bra och intressant. Tyvärr började vi få tidsbrist och skulle möta upp de som inte varit med på museumet så vi kunde inte stanna så länge som vi hade velat.

Hemvägen gick genom Luxembourg där även middag intogs. När man är trött, det börjar bli mörkt, dimma ligger tjock på vägen och man bara vill hem, då känns inte Luxembourg som ett lilleputtland direkt. Men hem kom vi och ännu en bra resa kan läggas till handlingarna.

Deutchland über alles

Nyss hemkommen från Tyskland och då jag ändå inte kommer att kunna somna direkt kan jag göra ett försök att sammanfatta helgen.

Samling skedde 08.00 på Pluxen och denna gången hade vårt resegäng växt till 8 personer vilket gjorde att vi behövde en minibuss för att få plats. Det var en ganska dimmig morgon men det märktes att det skulle bli en fin dag. Vårt första mål på resan var Köln dit vi tog oss via Holland. Kan säga att det kändes ganska bra att komma in i Tyskland. Ordning och reda, ett språk som går att förstå m.m, jag kände mig hemma. Dessutom kände jag igen gränsen mellan Holland och Tyskland, där har jag någon gång när jag var yngre stått med ett ben i varje land och tyckt att det var jättekul. En annan sak som fick mig att känna mig hemma var det faktum att jag var den enda i bilen som visste hur toasystemet på tyska rastplatser fungerar. Man betalar för att komma in men sen får man ut en biljett som man sedan kan handla för i affären på rastplatsen. Kan vara bra att veta för alla som planerar att besöka Tyskland.

Köln mötte med soligt och varmt väder. I Köln har jag varit förr men kom inte ihåg så mycket. Kölnerdomen är stor med betoning på stor, den största (eller åtminstonden en av de största) kyrkorna i Europa. Tyvärr var den inte speciellt mysig inne i, helt för mycket turister. Men å andra sidan gjorde det inte mig nåt, jag gillar ändå inte kyrkor. Efter Köln styrde vi mot Koblenz och "Die Deutche Ecke" där de två floderna Rehn och Mosel möts. Där har jag också varit förr. Jag har ätit mitt livs godaste äpple där. Denna gången åt vi en inte så god tyskkaka. Från Koblenz följde vi Mosel in i Moseldalen som såg ut att brinna i höstens alla färger. Det var riktigt vackert, så där vackert så att man själv måste uppleva det. Vi stannade till på en lite gård för vinprovning i andan av området vi färdades i.

Klockan gick fort och vi konstaterade att det var tid för middag. Det var lättare sagt en gjort. Utan att bli osams hade det redan börjat märkas att det kan vara lite svårt ibland att resa åtta personer tillsammans där alla har starka viljor kring vad de vill göra. När sen de flesta ställena i byn där vi skulle äta dessutom var fulla blev det inte lättare. Men efter många om och men fick vi mat. Det finns ingenstans som i Tyskland där de gör så god schnitzel. Nu var det riktigt mörkt och vi skulle försöka hitta til byn där vi hade boka rum för övernattning. På småvägar i Moseldalen där kartan inte stämmer p g a vägarbete gjorde vi ändå ett bra jobb och körde bara lite fel och en liten omväg.

Stället vi bodde på var fräschare än vad jag hade räknat mig. Jag hade föreställt mig det värsta för att kunna bli positivt överraskad. Stället hade även "fest" denna kvällen vilket gjorde att hela byn var där. En riktig tysk fest där vi sänkte medelåldern ganska regält. Men det var en upplevelse att se fulla tyskar dansa linedance.

Nu har jag svårt att hålla mina ögon öppna och en lång arbetsvecka ligger framför mig. Fortsättning följer...

Trött!

Det borde vara olagligt att tvingas gå upp vid denna tiden på helgen. Min väckarklocka ringde en timme tidigare än vad den gör på vardagar, då är något fel. Fast samtidigt, vad gör man inte för att få tillbringa helgen i vindistrikten runt Moseldalen i Tyskland. Det kan nog bli alldeles, alldeles underbart...

Ett Brysselfenomen?

Jag har noterat ett beteende i Bryssels tunnelbana som nästan aldrig slår fel. Det är nämligen så att folk har en tendens att resa sig från sina platser väldigt tidigt innan det är dax för dem att stiga av. Helst redan när tåget lämnar stationen innan deras egen. Varför? Är de rädda att inte hinna av eller vaddå? Om jag inte har fel för mig så är den allmänna uppfattningen när man åker tunnelbana i Sthlm att man ska resa sig så sent som möjligt. Det är bara lantisar som reser sig tidigt. Eller har jag fel?

Fler kvinnor i EU-toppen?

Plankar mig själv rätt av och lägger in en nyhet som jag precis har skrivit här också.

Under EU:s 50 år har i princip endast män haft alla höga positioner, något som nätverket Females in Front vill ändra på. Enligt Lissabonfördraget ska EU arbeta för jämställdhet och enligt samma fördrag ska kommissionen bli tvingad att ta upp en fråga om minst en miljon av unionens medborgare kräver så. Bakom nätverket står bland annat kommissionären från Sverige Margot Wallström och de fyra största partigrupperna i parlamentet. Under det kommande året ska fyra ledande positioner inom EU tillsättas och nätverket har som mål att minst en av dessa platser ska gå till en kvinna. För att lyckas med detta har en webbkampanj och en namninsamling startats som hittills har fått 64 000 underskrifter. Det är dock en bit kvar till målet om en miljon underskrifter som behövs för att kommissionen ska tvingas att ta upp frågan.

Det är ganska sjuk om man tänker efter...

Läs mer och skriv på: http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&lang=gb

Små irriterande saker

Ibland kan man sitta och irritera sig på de små sakerna i livet. Just nu sitter jag och irriterar mig på Ted som håller på med något på datorn, vet inte riktigt vad. Men det låter. Först 3 klick med musen och sen tycker han ser två tangenter på datorn, så har han hållit på i säkert 15 min nu. Jag håller på att få spel. Redan innan var det en sån dag då jag känner mig trött och lite smågring, en sån dag är minsta sak går en på nerverna. Nu sitter jag bara och lyssnar på ljudet istället för attt kunna konsentrera mig på den texten som jag borde skriva.

Gratis mat

Av de de fyra måltider som jag har ätit de två senaste dagarna (om vi inte räknar med frukost) har jag blivit bjuden på tre stycken. Igår på lunchen bjöd kontoret på trerätters till lunch för att fira Teds födelsedag. Det är annat än de matlåderna som vanligtvis är min lunch.

Idag har det varit en så dag som bara finns i Bryssel. Fullt drag p g a Open Days, jag kom precis hem. Dagen började med ett möte på regionkommitén som jag gick lite tidigare från för att hinna tillbaka till kontoret för att få massage. Sen åkte vi taxi till det seminariet som CS var med att ordna. Där bjöds det på svensk buffé till lunch. Lyssnade på föredraget där en av föredragarna var en norrman med skum kvinnosyn och en som jobbade på kommissionen med skum syn på migration. Vår egen talare skötte sig däremot. När det var frågestund utmärkte sig en person mest nämligen Malmös starka man Ilmar Reepalu. När mötet var slut vid 17.00 tyckte inte chefen att det var lönt att åka tillbaka till jobbet utan vi åkte till en pub istället för att vänta in kvällens mingel som skulle börja 18.30. Mingelt var ingen höjdare, jag kände mig mest obekväm där. Och mingelmaten var inte ätbar. Chefen verkade inte heller tycka det var någon höjdare för hon tog beslutet att kontoret skulle bjuda på middag på restaurang istället. Inte mig emot, jag tackar inte nej till gratis mat på dyra restauranger. När vi är ute med kontoret går vi inte direkt på de ställena som jag själv skulle få för mig att välja. Innan vi lämnade mingelt fick jag dock möjligheten att hälsa på och byta några ord med Ilmar. Det lär t o m ha varit någon som sa till honom på seminariet innan på dagen att han skulle hälsa på mig för att jag var från Malmö, haha.

Jag vill inte ens tänka på vad de två luncherna och middagen skulle ha kostat om jag betalt för dem själv...

Sverige ToR

Jaha, skulle kanske försöka mig på att sammanfatta resan till Sverige och läget där hemma. Själva resan hem gick bra, allt flöt på som det skulle. Det kändes lite konstigt att komma till Sverige, det var ju inte såhär det skulle gå till. Åkte direkt till sjukhuset för att säga hej till mamma. Jag gillar inte sjukhus, speciellt inte lukten, men det kändes bra att se mamma även om hon gav mig en lång lista med saker som jag skulle fixa.

Det blev inte många minuter till vila under helgen. Det kändes som att jag var på väg hela tiden. Tror att jag lyckades sitta ner totalt 20 min hemma och se lite på en repris av Idol. På lördagen var jag först och handlade mat, både till mamma och lite för mig att ta med mig till Bryssel. Efter det var jag uppe och sa hej till morfar. Hem för att äta någon form av brunch innan jag åkte till sjukhuset. Det är inte kul att se sin mamma liggandes i en sjukhussäng. Mamma ville komma ut en runda så jag körde runt henne på sjukhusområdet i en rullstol. Läget med mamma var väl ok, hon har haft tur i oturen. Ena benet är helt gipsat och de har tagit ben från hennes höft till hennes knä. Lite blåmärken och några stygn i huvudet. Stygnen i huvudet hade hon glömt att berätta om, de upptäckte jag när jag gav henne en kram. Så mycket för att huvudet hade klarat sig helt. Jag borde inte skriva det för jag vet att mamma kommer läsa detta med hon såg äldre ut på sjukhuset. Skrämmande associationer om hur pappa åldrades över en natt när han fick stroke. Då var han ungefär lika gammal som mamma är nu. Allt talar för att mamma kommer att bli bra men en jobbig tid väntar framöver. Hon kommer att bli fången i lägenheten i ett par månader framöver. Tredje våningen utan hiss är ingen höjdare.

Efter sjukhuset åkte jag till stationen för att möta upp en kompis till mamma. De skulle gått och tittat på Cirkus Cirkör i Lund tillsammans men nu fick jag ta över mammas biljett. Det var helt fantastiskt bra. Jag brukar inte bli så imponerad av sånt med det blev jag nu. Och det har inget att göra med att min kusin har en av de stora rollerna i föreställningen. En annan bra sak med att åka till Lund var att jag fick åka Pågatåg och snacka lite skit med kollegorna där. Jag kände hur mycket jag saknar det jobbet. Även om jag trivs i Bryssel så är jag i min rätta miljö när jag är på tågen. Jag mår bra av det. Kom hem sent på kvällen.

Söndag och hemresa till Bryssel. En hemresa där det mesta som kunde gå fel också gick fel. Först var bussen till sjukhuset förtidig så den missade jag och tvingades ta taxi. När jag sen kom ner till centralen efter att ha sagt hej då till mamma var jag i god tid och tog ett tidigt tåg. Det tåget kom ca 10 meter innan det fick tvärstopp. Tekniska problem. Eftersom vi fortfarande var på plattformen tycket jag att de kunde öppna dörrarna och släppa ut oss för att vi skulle kunna ta tåget som skulle gå 20 minuter senare. Det gjorde de ej. Istället försökte de lösa problemet vilket inte lyckades. Tillslut blev vi utsläppta och fick ta ett tåg som gick 40 min efter det första. Väl på Kastrup var det första jag såg att mitt flyg till Bryssel var beräknat att bli ca 3 timmar sent, kul. Så nu kan jag Kastrup ganska bra. Lyckades hitta några avskilda viloförtöljer så jag kunde vila en stund. Fick 75 dkk till mat men med de priserna som var på Kastrup räcke det inte långt. Det som var positivt med förseningen var att ovädret hann försvinna bort. Dock var det oväder när jag landade i Bryssel vilket gjorde det väldigt skakigt. I Bryssel flöt allt på oroväckande bra. Jag fick mitt bagage och flygbussen stod på plats när jag kom ut. Det gjorde mig lite orolig och mycket riktigt, lite mer fel skulle det gå. Metron sista biten hem började krångla och vi blev sittande i en tunnel i ca 5 min varav 1 minut utan något ljus. Som tur var, var vi nära en station så vi kunde skymta ljuset från den, annars skulle jag nog fått panik.

Det var min helg det. Inte undra på att jag känt mig lite trött idag.

En positiv sak med resan var att det kändes bra att komma tillbaka till Bryssel, det kändes som att jag hade något att komma tillbaka till. Kunde t o m säga att jag skulle åka hem till Bryssel. Under de två dygnen jag var i Sverige hann jag både känna att "fan detta är ju var jag hör hemma" och "nä jag längtar tillbaka till Bryssel". Mycket blandade känslor som kom upp. Dessutom har hela händelsen med mamma växt upp många minnen från när pappa var sjuk. Jobbiga minnen...

Strejk!

Idag försöker belgarna visa sina franska rötter och har därför utlyst en generalstrejk. Det innebär att de flesta offentliga verksamheter inte är öppna idag. T ex går det ingen kollektivtrafik alls. Jag kan säga att det vara långa bilköer när jag gick till jobbet idag. Är glad att bo på promenadavstånd till jobbet. Alla stora mataffärer är också stängda, jag som verkligen hade behövt handla idag. Mataffärerna här stänger nämligen 19.30 och då jag är uppbokad både tis, ons och tors kväll så kommer jag inte kunna handla från på fredag. Det är inte bra.

Back in Brussels

Tillbaka i Bryssel efter en snabbvisit hemma i Sverige för att krama mamma i helgen. Just nu är jag så trött, det har varit två intensiva dygn minst sagt. Och en resa tillbaka till Bryssel där det mesta som kunde gå fel också gick fel. Är för trött för någon längre redovisning av helgen just nu, längtar bara efter att få sova men jag ska försöka att skriva lite i smyg på jobbet imorgon. Veckan som kommer, kommer att bli intensiv. Det är Open Days i Bryssel, kanske årets viktigaste vecka för regioner att marknadsföra sig med seminarier och mingel. Dessutom ska allt vanligt jobb skötas. Det är bäst att jag får några timmars sömn.

En dag på jobbet

De flesta dagarn på jobbet är roliga, idag var inte en av de dagarna. Blev skickade på en konferens av någon i hemmaregionen som tyckte att ämnet verkade så intressant och absolut ville att vi på CS skulle bevaka. Konferensen handlade om typ kooperativa företag inom den sociala sektorn, ärligttalat förstod jag aldrig riktigt. Det var så totalt ointressant i mina öron samtidigt som jag visste att jag var tvungen att hålla mig nåt sånär proffesionell. Konferensen hölls i en lokal som verkade vara hämtad direkt från gamla öst och luktade som det brukar lukta i gympasalar. Total kontrast mot den toppmoderna lokal på regionkommitén där jag var på konferens förra veckan men så är Bryssel, standarden är väldigt varierande. Tolkarna var inte nån höjdare eller och lite då och då blev det problem med frekvenserna så två språk låg på samma kanal. Sen har jag märkt att även om jag inte har något problem med att förstå engelska är det väldigt lätt att råka "stänga av" hörslen när det blir tråkigt, det är farligt. Det jag bidrog med på konferensen var att dra ner medelålder. De flesta andra deltagarna var män i medelåldern från de sydliga delarna i Europa. Jag stod ut ganska mycket om vi säger så. Orkade inte mingla under pauserna, kände inte att jag hade något att säga till nån annan. Som tur var hade jag varit smart nog att packa ner en bok, "Zlatan är Zlatan", om de italienska gubbarna såg vad jag läste måste det ha gett mig lite pluspoäng åt minstonde. Det var även en italienare som var värdar för konferensen vilket gjorde att allt vad tidsprogram gick åt skogen. Jaja, jag hade min bok att läsa innan det började 25 minuter försenat. Dagens roligaste var annars den svenska moderator som höll i förmiddagsdelen. Han såg till att vi kom ikapp tidschemat en hel del och fick dessutom in en kaffe paus, det är ordning på svenskar. När pausen var slut och han skulle försöka samla in allt folk sa han på svenska i micken "jag faktiskt att vi ska börja nu". Ingen förstod honom eller reagerade utan jag som började skratta för mig själv bak i mitt hören. Enligt deltagarlistan var jag också den enda svensken på plats.

Annars är det bästa av allt är att fortsättning följer halva dagen imorgon också.