Tid för att reflektera

Som de flesta som har läst denna blogg under hösten säkert har märkt har jag uppdaterat dåligt den senaste tiden. Inspirationen har försvunnit någonstans på vägen. Men jag känner ändå att det kan vara bra med ett sista inlägg. Om 4 dagar är jag, om allt går som det ska, hemma i Malmö.

Dessa månader i Bryssel har varit en berg- och dalbana. Ibland har det varit himmel, ibland helvete. Men en sak är säkert, jag skulle inte vilja ha dem ogjorda. Jag har fått några riktiga tankeställare. Första månaden var allt nytt och spännande. Det kändes stort att befinna sig i Europas maktcentrum, jag lät mig imponeras. Det kändes overkligt att träffa parlamentsledamöter, ambassadörer och andra människor med högt uppsatta jobb. Jag svalde allt utan att tänka kritiskt. Men allt efter tiden har gått har mina ögon öppnats och jag har börjat tänka. Det finns så mycket yta och falskhet i denna stan. Makt, pengar och karriär kan förändra människor. Även om avstånden till toppen inte är långt här så är det ändå en väldigt hierarkisk värld. Alla ska veta sin plats. Det har varit gånger när jag har velat spy på mig själv för att jag har tvingast vara ”övertrevlig”, det har inte känts äkta. Vad hände med vanlig äkta trevlighet? Vet inte hur jag ska förklara skillnaden men den finns där.

Mammas olycka i slutet av september har naturligtvis påverkat mig. Den fick mig att inse att livet kan ta slut imorgon och då vill jag inte sitta och vara olycklig idag. Jag måste ta vara på mitt liv och de människor som betyder något. Det har väckt många gamla känslor också, minnen från tiden när pappa var sjuk. Känslan av maktlöshet i situationen har nog varit den värsta. Det är inte kul att vara i ett annat land när någon man älskar är sjuk. Hade inte olyckan inte hänt är jag säker på att min tid i Bryssel skulle ha varit annorlunda. Jag kan känna mig bitter för att det skulle hände precis när jag var här nere och på mig själv för att jag har låtit det förstöra för mig.

För många av de människor som jag har träffat i Bryssel är karriären allt. Jag har kommit fram till att jag inte är en av dem. Visst jag vill tjäna en massa pengar och vara ekonomisk oberoende men inte till vilket pris som helst. Det finns mycket annat i livet som betyder något. Jag är glad att ha fått den insikten. När jag åkte ner här var det en av sakerna jag ville testa, om jag verkligen skulle trivas i en sådan miljö. Svaret blir nja, tveksamt.

En av de jobbigaste sakerna har varit att det aldrig har funnits en chans att andas. Jag har levt i en bubbla. Ibland har det känts som att sitta inspärras i en bur och inte kunna komma ut. Jag har blivit placerad här med människor som jag inte själv valt. Det har inte varit som att ha ett vanligt jobb där du kan gå hem och umgås med vem du vill. Här har utbudet vara begränsat och det enda vi har haft gemensamt har varit att vi råkat hamna som praktikanter samtidigt i Bryssel. Det betyder inte att vissa av de människorna som jag har träffat här har varit bra, tvärtom. Det finns många som jag idag ser som mina vänner och som jag hoppas att behålla kontakten med. Men jag tror att mycket skulle ha varit lättare om det hade funnits fler chanser att bryta arbetsvardagen.

När jag läser igenom vad jag har skrivet låter allt väldigt negativt men så har det inte varit. Jag har många fina minnen från Bryssel och skulle inte vilja byta bort mina erfarenheter. Nu ska jag åka hem till Sverige, hem till Malmö och försöka smälta allt jag har varit med om. Det är många intryck och känslor som behöver få landa. Jag har lärt mig mycket. Och jag har faktiskt verkligen haft det skitkul då och då! Efter att ha andats lite är det inte omöjligt att jag ger denna världen en ny chans men då hemma från Sverige, där finns större möjligheter att andras ibland. För jag tycker det är kul med politik och har jag en lite möjlighet att förändra vill jag ta den. Och jag har alltid sagt att det är i Sverige som jag är hemma.

Passar på att göra lite smygreklam för valet till Europaparlamentet den 7 juni 2009, gå och rösta. Det är viktigt!

Någon gång efter nyår bär det enligt min plan upp till Sthlm, vad som händer där vet jag inte. Men en sak är säker, jag ska våga chansa, följa mitt hjärta. Jag ska ha kul, leva. Livet är bara en gång och det är här och nu. Tar man inte risken att förlora har man aldrig chansen att vinna. Sen får vi se vart det leder mig…