Fan, varför?

Fan, varför är ungefär vad som snurrar i mitt huvud just nu. Vet inte riktigt vad jag ska känna (mamma du kan sluta läsa här för jag vet inte om du kommer att gilla allt som jag kommer att skriva).

Mamma ligger på sjuhus. Hon råkade ut för en olycka när hon cyklade hem från jobbet natten mellan lördag och söndag. Nån jävla idiot öppnade bildörren rakt framför henne. Tur i oturen slog hon på något mirakulöst sätt inte huvudet utan "bara" benet. Ett sönderslagt knä och gips på hela benet som jag förstod det. Jag egentligen vet jag inte så mycket om läget. Jag var inte direkt mottaglig när jag pratade med mamma och jag tror inte att hon vet så mycket själv heller. Vill inte och kan inte tänka på hur illa det kunde ha gått. Fan... Förhoppningsvis får hon komma hem i slutet av veckan...förhoppningsvis

Sen är jag som jag är och börjar tänka på alla praktiska saker. Mamma kommer inte kunna stödja på benet på minst 3 månader och vem vet när hon kommer kunna börja jobba igen. Tänk alla komplikationer och men för livet som kan komma. Att vi bor på tredje våningen utan hiss gör inte saker mycket lättare. Hon har ingen som kan hjälpa henne och i nästa led är min morfar beroende av hjälp från mamma.

En av de värsta sakerna med hela historien är att mamma ringde till mig först idag. Påstod att hon inte ville förstöra min helg och jag kunde ändå inte göra något. Är hon en idiot som inte fattar att jag vill veta nåt sånt här, skit samma om min helg förstörs. Hon vet att jag är för 100% ärlighet, vi har haft den diskussionen många gånger, oberoende på hur ont sanningen kommer att göra. Jag är så besviken på henne att hon inte höll det när det verkligen gällde. Det är sånt som skadar förtroende även om hon kanske inbillar sig att det var för att skydda mig.

Nu fick mamma tag i mig först vid 16-tiden på jobbet (var på möte hela förmiddagen). Jag blev nog ganska chockad men som tur är var min chef jättebra och förstående. Cred till henne! Jag hade tänkt gå hem direkt efter jobbet idag med istället följde jag med Ted på nån grej med Folkpartiet och spenderade 2 timmar i ett rum och lyssnade på Jan Björklund och Cecilia Malmström. Skakade hand med Björklund inte mindre än två gånger. Efteråt följade Ted med mig till Pizza Hut för middag, kände inte direkt att laga nån själv. Till efterrätt blev det glass från McD och nu äter jag kex. Å helvete med min nyttiga vecka :(

Jag förespråkar inte våld, inte hämnd men om jag var den personen som öppnade bildörren så skulle jag inte vilja träffa mig just nu. Jag vill göra både det ena och det andra med den personen, den ska få känna att den lever. Ingen ska få skada min mamma ostraffad!

Det känns skit att det händer just när jag befinner mig i Bryssel. Jag har verkligen mitt livs chans här, inget ska få förstöra det. Om det är något som jag har förstått det under min tid här så är det att om jag spelar mina kort rätt har jag alla möjligheter till en spikrak karriär mot toppen. Det ska ingen få ta ifrån mig. Detta är min chans! Jag kan åka hem fre kväll - sön em för 267 euro, kan kanske vara bra. Tänker inte åka och missa jobbet. Denna veckan har jag mycket att göra och nästa vecka är det "Open Days", årets kanske viktigaste vecka i Byssel. Då tänker jag att vara med.