Roten till allt ont...

Enligt Sydsvenskans läsare verkar det som tågvärdar är roten till allt ont i världen. Vi är helt enkelt onda människor som gillar att ge så dålig service som möjligt. Den senaste veckan har Sydsvenskan publicerat några artiklar kring tågtrafiken i Skåne, främst om DSBs tåg över Öresundsbron. Intressant läsning, speciellt kommentarerna som läsarna har gett på Internet, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser dem. Därför tänkte jag skriva ner några av mina synpunkter.

Den första artiklen handlade om resenärer som rasar efter att de inte fått sitta i första klass på ett överfullt tåg då de bara har köpt en andra klass biljett. http://sydsvenskan.se/skane/article356574.ece Enligt regelboken gjorde tågvärden helt rätt och jag håller med. Det kan tyckas konstigt att folk inte får sitta där det finns plats i ett överfullt tåg fastän de saknar den rätta biljetten men det handlar inte bara om det tillfället. Det kommer komma fler dagar med överfulla tåg och hur ska man bestämma när tågen är så överfulla att det är berättigat att börja fylla upp första klass? Vi tågvärdar kommer få ta ständiga diskussioner med upprörda resenärer. Därför är det bättre att hålla på en linje hela tiden nämligen att ska du sitta i första klass då ska du ha en biljett för det. Svårare än så behöver det inte vara och då vet alla vad som gäller. Alternativet kan vara att avskaffa första klass helt precis som det är på Pågatågen, det skulle kunna vara en lösning.

Artikel nummer två publicerades några dagar senare och är skriven utifrån en tågvärds perspektiv och handlar om hur vi alltid får ta första smällen http://sydsvenskan.se/skane/article357502.ece Kommentarerna förespråkar avskaffande av tågvärdar samtidigt som de klagar på att vi aldrig kan ge någon information. Jag är riktigt nyfiken på vad de hade sagt om tågen gått en vecka utan tågvärdar. Kanske värt att prova för att vissa ska upptäcka att vi faktiskt fyller en funktion. Utan oss hade det inte funnit någon information alls. Händer det något är resenärerna hänvisade att klara sig själva. Resenärer skulle kunna bete sig som de själva önskade på tågen, prata hög i den tysta avdelningen, åka på andra klass biljett i första klass osv....

Under mina månader som tågvärd i sommar har jag fått en mycket större förståelse för hur mycket som kan gå fel på järnvägen, en förståelse som jag önskar att resenärerna också skulle kunna få. Det hade gjort allt mycket lättare. Vid trafikstörningar av olika slag som uppkommer plötsligt har vi ofta inte mer information än resenärer. Sen kan jag inte säga att det inte har känts skit de två gånger som jag hade varit tvungen att lämna resenärer på en station utan fullständig information för att åka tillbaka med ett väntade tåg. Då känner man sig lite maktlös.

Det räcker ofta att ett tåg i rusningstid ska få problem för att det ska påverka andra tåg som också blir sena. På de baner där det bara är enkelspår är mötesplatserna begränsade och är tåget i ena riktningen sent dit är risken stor att även det mötande tåget blir försenat. Hela infrastruktuen kring järnvägen hade behövts byggas ut för att minska på förseningarna. Men tyvärr verkar en satsning på järnvägen inte ligga högst upp på regeringens prioriteringslista.

Resenärer klagar på att de tvingas pendla kanske 15-20 minuter om dagen på varma och överfulla tåg. De skäller på oss när vi inte kan fixa problemen. Vad de inte tänker på är att medan de sitter där en begränsad tid är det min arbetsmiljö där jag vistas 8-9 timmar om dagen. Jag föredrar absolut att jobba i behaglig temperatur och där jag kan ta mig fram utan problem men ibland verkar resenärerna tro att vi njuter av missförhållandena.

En annan paradox är när resenärer klagar på försenade tåg samtidigt som de förväntar sig att vi ska hålla tåget just för dem när de är försenade och kommer springade i sista sekund. Detta är ett vanligt fenomen. Hur tror de att tågen ska kunna hålla en tidtabell om vi ska vänta in alla försenade människor? Speciellt i Lund där tågen till Malmö går var 10 minut i rusningstid.

Självklart finns det både bra och dålig tågvärdar, precis som att det finns bra och dåliga människor inom alla yrken, svårare än så är det inte. Vi är inte mer än människor. Sen kan vissa kanske behöva funderar över sitt yrkesval men dessa är enligt mig väldigt få. Jag har haft toppenkollegor i sommar och jag kommer sakna dem och jobbet nu när jag flyttar till Bryssel. Jag har aldrig trivts så bra på ett jobb som jag hade gjort i sommar. Och de flesta resenärer är faktiskt trevliga.